Karaokekillen, hundra ciao och ett kilo Merluzzo

Roms första snö föll förra veckan, jag vet inte om jag kommenterade det. Känns lite meningslöst när hela Sverige är i snökaos. Vi fick tre centimeter som försvann på fem timmar. Barn, ungdomar och till med äldre herrar blev helt fnatt och kastade snöboll vid busshållplatsen på morgonen. För mig såg det mest ut som slask, men det är klart, att om det är första gången på 25 år som taken i Rom är vita så är det speciellt. En amerikansk tjej som jobbar som lärare här berättade att eleverna, som aldrig sett snö inte ens fick springa ut från lektionen.. Kan tillägga att hon är uppväxt i Buffalo, Amerikas snow city.


Jag kommer som sagt bra överens med alla nya rumskamrater. Barbara som bott i mitt rum sin sista vecka i Rom har lämnat landet i tårar för att återvända till Peru. Lite sorgligt, men sånt är livet. Vi har haft många film och kortspelskvällar vi kan minnas, och jag är bjuden till Peru nästa vinter!

En av alla coinquilinis, "medinneboende", har jag inte sett förrän nu! Han arbetar tydligen utanför stan och när han väl sover här kommer han hem vid ett-tiden och lämnar vid åtta på morgonen. Han sover hos sin flickvän eller sina föräldrar mestadels och är aldrig här dagtid. Utom när han på tisdagar eller onsdagar kommer hem för att snabbt gå in i sitt rum, stänga dörren för att vråla italiensk karaoke i tre timmar. Först undrade vad det var för ett dåligt tv-program han såg, sen insåg jag att rösten var densamma. Jag började skratta till en början och gick ut på balkongen för att höra om det hördes ut. Italienska smörsånger, poplåtar och hip hop tolkat av tondöv eftermiddagssångare ekade mellan husen. Efter en timme skrattade jag inte längre.

Jag frågade de andra vad den där Alessio var för typ, och de frågade direkt om jag hört honom sjunga och började skratta själva. Hoppas han kommer hem när jag är i skolan, och inte ännu en gång då jag försöker plugga.

Är igång med gymmet igen. Det bästa är bastun och det sämsta är att man säger ciao kanske hundratjugo gånger på en timme. Först till personalen, sen ska man hälsa på ALLA i omklädningsrummet. Vadå, det är väl bara trevligt tänker ni. Men när jag hunnit byta om till första skon och sagt ciao kanske sju gånger, så är det någon som har tränat klart för dagen och ska gå. Då skriker han ciao så att alla hör och får en kör av kanske tio ciao tillbaka. Sen ska man ciaoa på alla som man sitter bredvid och tränar. Och när man till slut går efter att ha tränat munnen mer än kroppen är det dags att själv skrika ciao och få tio stycken tillbaka. Sen ska man bara säga hejdå till tjejen i kassan innan man hinner ut. Och så är det kul att alla har badrock och badtofflor. Hemtrevligt minst sagt.



Ett kilo Merluzzo har jag ätit i veckan också. Ordboken berättade att jag köpt torsk, vilken tur. Jag har ockuperat köket för att tina, dubbelpanera, steka och portionsförpacka all fisk. Det blev jättegott, och det visade sig att panerad fisk i bröd som en hamburgare är kanongott när man varit ute på helgen och kommer hem sent.

Till helgen far jag till Göteborg en snabbis och HOPPAS att färden går bra med tanke på allt väder.