Korta lektioner och turistdag.

Jag har fortfarande datorångest och måste ge mig ut på en promenad innan 22-tiden. SKriver därför inget mer utan nöjer mig med dagens bilder! Kort lektion i skolan, följt av otroligt god lasagne till lunch på stan, ett par nya promenadskor och besök på museum om expressionismen. Såg några äkta Picasso och Duchamp. Roligast är väl den med pissoaren han ställde ut? Den såg jag, plus en massa obehaglig, lättsam, naiv, kärleksfylld och ångestladdad konst. Väl uppe på terrassen efter museibesöket var vyn otrolig. Ni ser tjejen i solstrålarna som blickar ut över staden. Jag satt som ni förstår bakom henne, i säkert 40 minuter och åt glass.





Att jag därför vill gå en promenad nu är kanske märkligt. Det är nog solen som ger energi. En enda dag med värme, men det räcker nog ett tag! Och vilka vyer... Jag trivs! Det enda som saknas är fler vänner, särskilt de som redan finns i Sverige.
Därför kommer jag på snabbsnabbbesök till Sverige för att packa mer grejer och hälsa på vänner i Göteborg.

Det blir därför paus fram till nästa vecka! Om jag inte gör något väldigt spännande innan onsdag eftermiddag.

Arrivederci a Svezia!

Första projektet, promenad och kyrka

Äntligen har vi redovisat vårt första projekt! Därför har jag datorvägrat på grund av allt arbete vid skärm. Här är ritningarna färskt utskrivna:Jag ser lite rund ut i ansiktet. Det kan bero på pasta, pizza och vin.
Det blev dyrt at skriva ut och vi blev säkert lurade till att använda det allra bästa pappret och färgen till affischerna. Här går man till en affär som skriver ut planscher och kopierar istället för att göra det själv på skolan. Jag törs inte säga hur dyrt det var.

Redovisningen var på lördagmorgonen och det var otroligt skönt att sedan kunna ta helg! Solen har kommit tillbaka för åtminstone några dagar, det är varmare inomhus än utomhus och jag har med hjälp av en fult och öronproppar säkratflera goda nätters sömn.

Här kommer bilder från helgen, måndagens bilder kommer i nästa inlägg. Inspirationen är låg och det blir inte mycket skrivet. Vad bra det är med bilder istället.

En flertimmarspromenad:

Enkelt vitt och elegant.

En stor central park upphöjd över gatan

Marknad i kinesiska kvarteren. Jag pratade bättre italienska än de.

Studiebesök till min kvarterskyrka. Basilica S. Paolo som räknas till en av de fyra allra heligaste inom Katolicismen. Här skall San Paolo, Paulus ligga begravd. En del av av graven är synlig från en halvtrappa ned i kyrkan. Där kan man be eller betala 10€ för att få en bön uppläst. Otroligt häftig (kanske fel ord), storskalig och ändå lugn plats.

Entré. Så små är vi människor.

Pågående gudstjänst. Cirka 15 präster sjunger otroligt ljust, fint och samstämt på latin och italienska. Jag tog av mig skinnjackan och betedde mig som nunnorna bredvid. Bildkvaliteten beror på att jag inte ville ta med blixt då mässan var igång. Alla påvars porträtt syns mot taket, även Benedictus. Jag såg sex tomma platser för kommande påvar. Vad händer sedan?

Huvudkupolen vid koret. Först slås man av skalan, sedan golven, sedan väggarna. Och då har man ännu inte lagt sig ned på en bänk och tittat upp...
Sist men inte minst. Ett biktbås under användning. Jag fick smyga och ta flera kort för att lyckas..

Kollektivhusprojekt och pantplantskola

Metrostationen hemma vid lunchtid

10.30: Föreläsning
Eftersom vi ändå inte förstår så mycket av vad som sägs beslutade vi att liksom många andra i klassen ta med oss våra bärbara datorer. Man kan tro att föreläsningen fungerar som så att professorn, i vårt fall professoressa Mortola , som talar får studenternas odelade uppmärksamhet. Inte här! 90% sitter och arbetar, chattar och mailar på lektionen och åtminstone 60% talar konstant.

Det är otroligt svårt att koncentrera sig, men jag och vi försöker på något sätt att både försöka höra vad som sägs och att arbeta fram ett kollektivhusprojekt samtidigt.
Imorgon ska vi hålla en digital presentation på tio sidor. Vad den ska bestå i är vi inte helt klara över. Vi sitter båda med jacka och halsduk i klassrummet som inte kan vara varmare än 15-16 grader. Jag försökte knappa på datorn med fingervantar på men upptäckte att musplattan endast fungerar med fingerkontakt.. Det blir en varm lunch!!

Hur kan man inrymma kollektivt boende på tredje våningen i denna byggnad? Det är frågan. Över tusen kvadratmeter som ska planeras, gärna till imorgon!

Lite skisser: gemensamt kök/vardagsrum som delas av 15 personer, djupa terrasser som kan användas året om, tvättstuga högt upp i en byggnad med dagsljus och tillgång till terrass. Det vore väl skönt? Lite kaffe och snack medan maskinen går? Idag har vi kommit på en massa idéer. Hur mycket törs vi ändra om en antik byggnad?

Igår tog vi en promenad till ett kebabställe på lunchen. Den håller måttet även här! Vi är trötta på pizza och pasta, så det var skönt med lite omväxling. Ett lyckat besök tills vi skulle betala.. Jag hade glömt att ta ut pengar! Här kan man nämligen inte räkna med att restauranger och kiosker tar kort. Jag spelade dum turist, log och frågade om det fanns en bankomat i närheten. "Nej, den ligger ganska långt bort." Jag frågade kebabgubben om han ville ha något i pant medan jag hämtade pengar, men det räckte med Calle som snällt väntade. Jag halvsprang efter vägbeskrivningen jag fått och hittade en bankomat efter bara fem minuter. Fuori servizio (ur funktion). Stressad och besviken sprang jag vidare, frågade en äldre man i en klockaffär som följde med ända ut på gatan och gav utförliga beskrivningar på fem automate rinom 500 meters radie. Jag var otroligt nära att gå vilse två gånger men tio senare kunde vi betala. Det var fint höstväder, kallt och soligt.
Det är lätt att bli hemmablind när alla gator ser ut såhär:

Calle blir smygfotograferad

Det växer så det knakar, även på linor mellan husen.
Man får vara försiktig på vespan så man inte bryter armen.

Nu är det dags för de snodda murgrönorna att ta nästa steg i livet, fortfarande i avklippta pantplaskor. Hoppas de äter och växer ordentligt trots kylan.

Gitarrhämnd och söndagspromenad

Norsk lax, inhemska clementiner och Il Giornale som såklart är fylld om information om Berlusconis förlorade immunitet. Vi får se hur det går för honom..


Gårdagskvällen slutade sent och med dans. Stället som vi var på hette Circolo degli artisti och bestod utav en stor inhängnad park uppdelad i bersåer, sittytor, promenadstråk, pooldel och nattklubb. Jag ve tinte hur många barer där fanns, men en hel del åtminstone. Musiken var mestadels brittpop och ny pop/rock. Vissa låtar gick bra att dansa till, andra inte..

Metron går tydligen inte efter 23 på lördagar, vilket resulterade i en 50 minuter lång promenad genom Roms små gator mellan 03 och 04.. Jag var på väg att ge upp i kylan då jag såg Colosseo som en hägring i fjärran! Äntligen kunde jag orientera mig. En taxichaufför dök upp i lagom tid och jag gav upp orienteringsprojektet.

Klockan 09.04 väcks jag av Zoltan som får gitarrkurs av Dominic. Jag tänkte att det säkert var efter lunch och lika bra att gå upp. Trots att veckan inte alls bjudit på mycket sömn borde väl 8-9 timmar räcka för att orka med ytterligare en sextimmarsvecka.. Jag tittar på klockan, inser att det är långt kvar till lunch, bankar i väggen och somnar om. Tio minuter senare väcks jag av 54:e versionen av Knocking on heavens door, den versionen som bara består av tre ackord och upprepas efter åtta starka strängdrag. Den sjungs av en italienare som INTE pratar engelska, och inte sjunger heller. HERREGUD. Visst att klockan är efter nio, men någon måtta..
Söndagar i Italien är heliga, särskilt lugna och alla affärer har stängt. Det är garanterat fler än jag som vill slippa ljudterrorn innan lunch.

Jag gick upp och lagade frukost och slamrade något otroligt i köket så de skulle märka att jag blivit väckt. Ingen reaktion. Jag bankar huvudet i väggen och försöker sova igen. Nej nej.. version 56 fast med nio repetitioner istället för åtta. Han kommer nog aldrig lära sig låten ändå, så varför försöka. Jag ger upp sömnprojektet, sätter på datorn och börjar spela KISS på högsta volym med jättemycket diskant. Efter 5-10 minuter var det tyst i rummet intill, och jag hade världens huvudvärk. Men det var det värt!

Vid lunch flydde jag från hemmet som återigen fyllts av falska strängar. Det har varit en riktigt fin höstdag, och morgonens alla bekymmer försvann efter en minut i solen. På metron in till centrum spelade en man med gitarr, mikrofon och förstärkare ackompanjerad av en kille i tioårsåldern som spelade dragspel. Det var rejält drag i vagnen, och folk klappade takten till skillnad från alla andra gånger då gatumusikanter tar över och rasslar med pengamuggen. Alla mina växelpengar, inte så mycket, gick till deras fortsatta karriär.

Såhär ser fyratimmarspromenaden ut i bilder:

Utblick över Tibern, träden som börjar bli gula

Inte en människa på gatan, bara bilar kors och tvärs överallt.
Marknaden vid Porta Portese stänger igen vid 15-tiden.
Den är över två kilometer lång och fylld med allt möjligt.
Nästa söndag ska jag försöka hinna dit i tid.

Träden, byggnaderna och parken har sett likadan ut säkert hundra år. Träden var såklart tänkta att vara mycket mindre från början och idag har den blivit till en perfekt skuggplats.
En höstkall söndag är det totalt folktomt.
På vägen hem rekade en kille med piano och världens ljudanläggning. Häftigt ljud!

Lördag= skoldag

Jag blev riktigt besviken när resan till Napoli visade sig bli en heldag med skolan. Igår kväll möttes alla studenter i Roms magisterprogram i arkitektur för lite information om vad som kommer nästa vecka. Efter en låång information och en låång kö för att skriva in sig fick vi besked om att vi skulle infinna oss vid havet ett par mil utanför Rom för en första rekognosering. Blev lite less på det sena beskedet.. men bara att tacka och ta emot som det heter.

Som tur är har jag vänliga klasskamrater som förklarade en hel del under dagen. Byggnaden som vi ska förändra fungerar idag både som äldreboende, socialkontor och bibliotek. Vårt uppdrag är ett rita ett slags kooperativt boende högst upp i komplexet. Jag tog en massa bilder eftersom jag inte är helt säker på var och vad vi ska göra. Här följer dagens bilder:

Professoressa Mortola, vår allsmäktige lärare och professor

Trapphus och fötter

Trapphus igen. Det är inte svartvita bilder, det vara bara så otroligt ljust!

Hotelldelen av byggnaden. Vet inte vad jag ska säga om den här
färgkombinationen som försök till stil..

Kyrkan som idag är socialkontor

Korridor i äldreboendet i samma byggnad

Entrè till vårt blivande projekt. Vi får se vad det blir får något...

Nu ska jag möta upp ett par tyskar och fransmän för en öl på byn! Imorgon blir enda lediga dagen på två veckor. Det blir läsa och sova!

Skitnorwegian/Vad händer i helgen?

En dagsutflykt till Napoli på lördag?

Dagens klasser är klara och det återstår bara ett kvällsmöte om nästa veckas projekt. Det verkar som att vi kommer få arbeta 8.30-20 varje dag från måndag till lördag. Ajaj, kan bli hårt.

Helgen kom snabbare än förväntat. Vad ska jag nu hitta på? Barbara funderade på att ta tåget till Napoli (Neapel) och jag var rätt snabb på att anmäla mitt intresse. Vi får se hur det blir.
Det är fortfarande riktigt kallt här, men ändå rätt skönt när man får en stund i solen under kaffepauserna. Elementet är inte igång trots att jag skruvat på alla möjliga vis, och isolering..Det finns inte.

Fogen har släppt från fönsterrutorna och det bara läcker ut värme. Barbara som är från Peru där det aldrig är kallare än 15 grader någonsin, möttes av ett gapskratt när hon frågade sina rumskompisar vad den där stora klumpen under fönstret var för något. Hon har aldrig sett ett element!! Man får en del tankeställare. Hon använde dessutom paraply för första gången i sitt liv nu i förrgår. Jag måste få tag på lite foton på Sverige när det snöar och visa henne. Helt otroligt.

Nu ska jag ta en promenad på stan och börja spendera de kommande pengarna i fantasin. CSN har äntligen lagt in en betalning till mig på måndag. ÄNTLIGEN. På köplistan står: Skinnhandskar, en till halsduk, en varm rock och ett par skor. Kanske kanske kan jag köpa en ny kamera med fungerande display också. Men det blir NÄR pengarna kommit.

Först på listan står nog ändå en resa till Göteborg för att hälsa på vänner och köpa lite grejer till hemmet. Jag bokade just en resa till Stockholm, i samma sekund som jag skulle betala fick jag meddelandet om att biljetten var slut till det låga priset. Jahaja, bara att göra om hela beställningen och betala 300kr till, kändes sådär kul att missa en biljett med fem sekunder. När jag skulle betala den nya biljetten hade jag ingen täckning på kontot! Det visade sig att pengar dragits för biljetten som inte längre fanns kvar. Jag kunde inte längre köpa någon biljett. Innan jag fick raseriutbrott på norwegians stackars kundtjänstkille om hur min helg var förstörd då mina pengar kommer på måndag, så ringde jag Tobbe (tack tack) som betalade biljetten så länge. Skönt!

Hur som helst. Kundtjänstsamtalet till norwegian var vänligt till en början. Killen fattade direkt att pengar dragits fel, och menade att det alltid blir så när man bokar en biljett. Även om den kanske inte finns kvar!! Vad är det för ett system?

Okej, sa jag. Vad bra, då skickar ni tillbaka pengarna nu när det blivit fel?
-Ja om tre dagar ungefär.
Ursäkta? Ni kan ta betalt på tre röda för en biljett som inte finns men ni kan inte betala tillbaka direkt? Det är inte jag som gjort fel här.
-Nej men de har inte dragits från ditt konto.
Jag kan inte se dem! De kanske är reserverade, vilket betyder att de kommer till er innan ni kan skicka dem till mig. Pengarna är era nu, inte mina.
-Om du vill kan du få prata med min chef.
Fixar hon tillbaka pengarna?
-Nej. Men hon kan förklara hur det hänger ihop.
Tack det har jag förstått, det blir en fattig helg och jag får avboka middagen ikväll.
-Jaha. Då får du ha en trevlig helg.
Jag ska försöka men det blir inte på grund av er. Hej.

Klart man ska vara vänlig, men att ta mina pengar. Mina sista pengar inför en helg. Taskigt! Om tillräckligt många blir sura och inte bara ursäktar sig kanske de till och med ändrar skitsystemet.

Återkommer imorgon kväll!

Kallt! Storm, taxibilar och vespor

På ett dygn slog vädret om. Från minst 25 grader om dagarna och olidliga tunnelbaneresor, till en rejäl tromb med fyra omkomna och riktigt bitig kyla. Två av de döda förstod jag som att de dött i trafiken, vilket man kan förstå då de hela tiden kör på gränsen till vad som är möjligt. Väldigt trist hur som helst.

Skolan har gått bra! Jag fattar lite mer än förra veckan och det känns skönt. Nu har jag närvarat på alla kurser jag ska gå. Jag är ensam utlänning på en kurs om teori och teknik med inriktning på klimat och energifrågor i byggande. På de andra kurserna finns det spanjorer, fransmän, tyskar och en chilenare. Tillsammans med dem är jag lätt förvirrad men ändå förvissad om att det ska gå vägen.

Secondhand-affären visade sig vara ett kap. En stor grön hösttröja och en halsduk (ny, där går gränsen för vad som är ok gammalt) inköptes för tillsammans 20€.

Såhär glad/vindögd blir man när man tar kort på sig själv.

I Rom är alla taxibilar vita. Jag tog ett foto på en fasad i fin kulör,
och märkte sedan att alla bilar på fotot var just sådana.

Här lite mer av den rödbruna arkitekturen i staden.
Bland kullerstenar rör man sig smidigare med vespa.

Ibland kommer snilleblixtarna! Såhär kan man hänga upp tvätten på galgar mot en hylla när tvättstället och linorna är fulla. Tvättlina heter för övrigt stendibiancheria. Därför är högskolekurserna svåra.

Eftermiddag i Sverige / Det går inte heller att ringa till oss

Förmiddagen var lugn. Helgen har satt sina spår i form av grå fotavtryck under ögonen. Vi ritade småhus i perspektiv efter en föreläsning som verkade simpel för de som talade språket. Vi ritade vad vi trodde var rätt, förklarade för professorn att vi inte förstått allt. Han klappade oss på huvudet genom att le och förklara vad ett perspektiv var. Jag fick ett lätt psykbryt efter halva lektionen eftersom jag återigen inte hade kontroll över situationen. "Vad gör vi, varför, och vad heter det på italienska?" Calle lugnade mig. Tack.
Efter fyra timmar skola slank Calle in i en secondhand-butik, jag hängde på tills jag tröttnade av hunger.

På eftermiddagen har jag bara läst. Tänkte ta en tur till den stora kyrkan i området, men det blåste just upp till storm. Påsar och löv virvlar 50 meter upp i luften, fönsterluckorna smällde nästan sönder innan jag låste dem och bananträdet har bara hälften så många stora gröna blad som det hade i morse. Ambulansbilar och poliser hörs, men det gör de i och för sig alltid.

På p3 spelas Kings of Convenience, en norsk grupp. Väldigt bra!
. Det är skönt att få en paus i utomländskan och lyssna på radio samtidigt som man läser en bok på svenska. Är man då kungen av bekvämlighet? Kanske.

Calle har nu också fått stipendiepengar. Han fick 6000:- mer än mig. Detta ska undersökas!
Csn har dock fortfarande inte kommit med något besked om jag alls får några pengar i höst. På hemsidan läser jag:


Det går inte heller att ringa till oss. Dags att göra lite kaffe och fortsätta tillbringa eftermiddagen i Sverige. Tack Anders för bilderna från maskeraden, det lättade upp! Han var utklädd till Robin i Stålmannen, mer seriös maskeraddeltagare får man leta efter.

Helg! Det är inte kört.. hoppas jag

Åh vad skönt att få en paus från skolan och all förvirring. På lördagen vaknade jag sent, och satte av mot stranden. Det gäller att passa på nu medan det fortfarande är så varmt. När hösten kommer finns tid för att gå i fler kyrkor och muséer.
På söndagar tillber vi gud i kyrkan och mammon hemma. Citat från Rosella, Karins mamma och Calles svärmor. På helgen blir det fest, vila, gud och sötsaker.
I Pasticcerian kan du köpa allt! För oss blev det små chokladfyllda bollar och croissanter med vaniljkräm. Så här kan disken se ut en söndag vid öppning:
Hos Calle och Karin blev jag bjuden på lunch och de på smågott. Det är kul hur mycket omsorg de lägger ner på förpackningen i guld och rosa med omslagspapper i rosa knutet med skära snören. Lite för mycket prål för min smak, men väldigt gott!

Lördagkvällen blev väldigt sen. Jag mötte ett par amerikaner, en belgare och en marockan vid en liten bar. Det ösregnade och kvällen slutade på ett av Roms största diskotek där vi dansade till femtiden på morgonen. Måttligt trött var det bara att ta sig hem till fots i regnet. Det gjorde absolut ingenting. För en gångs skull var staden stilla, ingen trafik, inga polissirener och ingen hetta.

Kontrasten. Så här fullt är det i metron under högtrafiktimmarna. Fyra rulltrappor som alla går upp mot en och samma plattform. Tänk er att klämma sig in och ut, att stå och svettas och inte veta om man hinner till dörren. Som tur är har jag svenska längden till min fördel, och slipper andas i någons hår eller armhåla.

Söndagen blev väldigt lugn! Jag har bytlånat ett par böcker med svenskarna i Trastevere och sett på Här är ditt liv med Oldsberg och Wollter.

Träden börjar snart tappa sina löv, och eftermiddagsljuset går mot orange istället för vitt. Här en bild tagen från 23ans busshållplats i Trastevere idag vid 18-tiden.

Imorgon blir det nya kurser, förmodligen mer förrvirring och kanske, kanske lite mer rutin i studielivet. Det löser sig. Frustrationen över allt som är oklart blir nog snarare till en drivkraft att lösa det själv. A presto!

Bildkavalkad

Efter ännu en utebliven lektion tog jag en promenad kring gatorna nära skolan. Det visade sig att kursen jag deltagit i varit fel kurs, men med samma namn. Jag blir trött på att inte veta något överhuvudtaget! Jag sökte upp min koordinator för att diskutera min kursval och få
klarhet i all förvirring. Jag möttes av en lapp beskedet om att koordinatorn i och med sin pension avträtt från tjänsten. Ett axelryck och några huvudskakningar senare stod jag ute på gatan mitt i eftermiddagsvärmen och bestämde mig för att göra lite sightseeing istället för att plugga. Till höger skolgården till en av mina universitetsbyggnader. Snacka om att plantorna tagit sig! Mellan rankorna finns en fontän med guldfiskar.


Jag snubblade en kyrka, som visade sig vara en alldeles speciell. Här satte jag mig ned för en vätskepaus i skuggan. Det är svårt att se på bild hur otroligt stora byggnaderna är i verkligheten. Denna räknas som moderkyrkan utav alla i hela världen av katolikerna, vilket märkes i och med närvaron av alla de nunnor från alla världens hörn som likt mig sprang omkring med vattenflaska och kamera.

Archibasilica Sanctissimi Salvatoris et Sancti Iohannes Baptista et Evangelista in Laterano Omnium urbis et orbis ecclesiarum mater et caput. (Latin)
Ungefär: Bågbasilikan av den helige frälsaren och Johannes döparen och evangelisten den mest heliga Lateranska kyrkan av alla kyrkor i alla städer och i världen, modern och huvudet.

Tagen från mittskeppet nära koret. Häftigt ljus då solen skiner till.

Jag sitter bakom tre nunnor och lyssnar på en kör som repeterar samtidigt som en orgel stäms. De samsas och orgelstämmaren sätter igång så fort kören avbrutit en hallelujasång, därefter fortsätter de repetera. Tre av biktbåsen var i bruk då jag var här, av respekt tog jag inga bilder. Medan bikten pågår lyser en röd lampa. Vissa väljer att gå in i ett bås där en präst i båset intill lyssnar, med eller utan luckan fördragen. Vissa biktbås är öppna utifrån: där står den syndbelagda på knä och viskar in i en lucka. En vaktmästare sopar undan mynt som folk slängt ned vid ett altare, jag får kolla upp vad detta betyder.

På vägen hem (jag visste inte alls var jag var) stannade jag halvvägs upp för en lång backe som avverkades i trettio graders hetta. San Benedicts iste med citron och en lite caffe macchiato. Här är det ingen idé att dricka en stor varm kopp med kaffe, den sveps istället med socker och får sällskap av något svalkande.