Mitt under mannen under trappan stormade de in. Två unga ca: 20-åriga italienare. Just nu gaffatejpar de ihop sina madrasser med bäddmadrasserna och packar upp grejer från IKEA-kassar. Låter rätt mycket. Den ena är väldigt dålig på engelska, den andra sämre. Jag förklarade att jag inte är värsta hejaren på italienska heller. Det blir spännande.
Nu möblerar de om 00.30. Bägge två var studenter. Namnen gick inte att uppfatta, den ene böjade prata jättefort och blev nervös när jag inte fattade vad han sa. Han frågade nåt om att väcka mig, jag svarade att jag var vaken ändå. Come se dice in Inglese? (hur säger man på engelska plus obegriplig gest) Sen sa han nåt snabbt med prata vi nånting köket du vaknar? -Imorgon? kontrade jag. Han fattade det som att jag fattade det som att de skulle väcka mig imorgon..inte alls tydligen. Jag vet inte.
Jag sa att jag är vaken rätt sent men ska upp tidigt, och gav tummen upp för IKEA. Tror inte de vet vad jag menade, men att det är svenskt. Okay okay skratt.
Första intryck: väldigt glada och trevliga.
Andra tanken: det blir kanske inte så mycket sömn framöver. Unga och högljudda.
Sitter uppe och läser tills de lugnat sig.
måndag 28 september 2009
söndag 27 september 2009
I'm like någon morgondag
Google Translate har räddat många läxor. Men ibland blir det fel. Frasen på italienska var: Packar du väskorna idag? -Nej jag gör det imorgon.
Jag packar just nu ihop läxan och alla uppgifter som jag fått ta igen då jag var sjuk i fredags. Otroligt skönt att vara klar för helgen! Sex timmar i sträck.
lördag 26 september 2009
Jakten på det gröna brevet (och frisksim?)
Brevet på bilden är inte det försvunna.
Vilken dag!
Telefonen som Phone House Göteborg skickat till Gävle, som mamma i Gävle skickat till mig Italien har inte kommit fram.
Eftersom butiken vill ha tillbaka lånetelefonen jag fick i pant då min mobil gick in för reparation brinner det i knutarna med tanke på postgången mellan Italien och Sverige. Idag har jag jag försökt allt vad jag kan med att spåra den försvunna telefonen i det gröna kuvertet: Med hjälp av min lägenhetsvän Dominico har vi ringt runt till den italienska posten:
Samtal 1, röda numret: Ni har ringt det röda numret, det får man bara ringa från fast telefon. Ring det gröna.
(AAAHHH! Skrivpaus för ännu mer myggspray på kroppen och smällande av myggor på väggen. )
Samtal 2, gröna numret: Är brevet rekommenderat? Nähä, då blir det svårt. Var bor ni? Okej, ring detta nummer för postkontoret i ert område.
Samtal 3, vårt postkontors telefonsvarare: Detta nummer kan inte nås från mobiltelefon.
Samtal 4, gröna numret, annan tant: Jaha ni ringer från mobil. Då kan jag inte hjälpa er, men ring växeln.
Samtal 5, växeln: Ni försöker hitta ett brev? Är det rekommenderat? Nähä. Ert postkontor? Där ni bor har de bara utdelning av vanliga brev, inget kontor. Men det finns en station för paket och brev där brevbärarna jobbar. Ring dit.
Samtal 6, Stationen för paket där brevbärarna i vårt område jobbar: Inget svar.
Vi försöker googla adressen till kontoret, utan lycka.
Samtal 7, växeln igen: Adressen till kontoret? Man kan inte besöka det, men det ligger vid Basilica S. Paolo, här är numret.
Samtal 8, Stationen för paket och brev där brevbärarna jobbar, nytt nummer: Inget svar.
Jag övertalar Dominico att gå och se var kontoret ligger. Han tvekar. Vi tar en promenad och hittar byggnaden! Men det finns ingen ingång.
Vi smyger in genom ett garage och er något slags rum med läsk och kaffeautomater. Vi frågar en kvinna som på kaffepaus var kontoret ligger och låtsas att vi är behöriga. Mycket riktigt, hon visar oss fram.
Vi kommer till en informationslucka.
Gubben i luckan: Ni har blivit ombedda att komma hit för att se var paket och brev anländer? Javisst, gå uppför trappan, till vänster, ta andra korridoren höger och fråga där.
Vi kommer till hjärtat av postverksamheten. En massa brev sorteras, säkert 50 människor sitter och arbeta, brevbärare överallt och ett firande av en äldre kvinnas födelsedag. Vi hör inte hemma här. Dominic är nervös, men jag säger åt honom att låtsas som att vi vet precis var vi är, ingen bryr sig om att vi går in. Vi frågar ändå snällt var man kan tänkas hitta ett försvunnet brev? Fråga killen i luckan där, det är inte mitt ansvar, jag har ingen aning.
Killen i luckan: Fråga hon där som står och äter tårta.
Tårtkvinnan: Smask smask, ja vi har kalas idag! Hmm.. var bor ni? Det är inte mitt område. Fråga killen där kanske.. eller vänta, kom med här.
Vi blir visade till en äldre man med glasögonen låångt ner på näsan. Vår brevbärare!
Vår brevbärare: Ett grönt brev säger ni.. vilket nummer bor ni på? Jaha nummer 7, där är det så många som bor, alltid krångligt på nummer 5 och nummer 7. Är brevet rekommenderat? Nä, då blir det svårt. Om jag känner igen det? (Jag viftar med ett exakt likadant frönt brev som lånetelefonen ska returneras i). Nej jag vet inte. Vad heter du? Beckham? Jaha svensk. Men om det inte är rekommenderat slänger vi det. Returnera till avsändaren? Ja om vi förstår avsändaradressen. Vänta! Jag tror jag kanske minns ett grönt brev. Om det inte fick plats i brevlådan lade jag det ovanpå.
Vi tackar för all information och jag räcker honom en lapp med beskrivning av brevet, avsändaradress och min adress samt mina kontaktuppgifter. Han sätter lappen i facket för vår gata. Han är tydligen den ende som delar ut post här, så det känns skönt. Om brevet inte kommit fram än, vet han nu precis vem jag är och var jag bor, till och med min mail. Om han lagt brevet ovanpå lådan är det nu borta. Otroligt trevlig postpersonal där vi bor! Dominic är fortfarande paff över att vi nästlade oss in i själva postcentralen, jag säger att vi kan ta över efter komissarie Montalbano. Vi går hem.
Vi knackar på hos alla grannar och frågar efter ett grönt brev, ingen har sett något. Förhoppningsvis dyker det upp på måndag. På måndag köper jag nog en ny telefon för 500 spänn, så kan jag försöka kolla om min drulleförsäkring täcker borttappning efter språkprovet.
På vägen hem från postcentralen kommer Domonic på att han behöver kolla upp simhallen nära oss, vad det kostar och hur det ser ut. Jag följer med! En simhall så nära, perfekt! Det såg helt ok ut, var jättevarmt på kontoret och priserna rätt höga, 600:- för 10ggr. Vi tackar damen i kassan för informationen, som då meddelar att vi faktiskt måste ha ett läkarintyg först, om vi inte bara ska simma på söndagar. What?? Ja utifall att något händer, så vill inte vi vara ansvariga. Jaha, jag förstår, ni har ingen badvakt? Jo, det har vi, men vi måste ha läkarintyg om du ska kunna simma på vardagar. Mmhmm.. känns som att badprojektet blir något för nästa vecka...särskilt som att jag hostade fram varje fråga till tanten i kassan. Hoppas hon inte minns mig.
Nu blir det plugg! Mår bättre, men helt slut efter postäventyret. Hoppas brevet kommer på måndag morgon!
(Inga djur skadades, men sju myggor dog under skrivandet av detta inlägg.)
fredag 25 september 2009
Sjuk
Usch.. har sovit säkert tolv timmar inatt. Växlar mellan jättesvettig och riktigt kall. Hostar, nyser och snörvlar. Nu ligger jag bara och lyssnar på webbradio och bygger pyramid av snorpapper. Hoppas det inte är svininfluensan! Om det är det hoppas jag att det inte är så farligt och att det är över på måndag. Vi har vääldigt mycket att plugga inför stora språkprovet på onsdag.
Calle kom förbi med en massa läxa över helgen. Inte kul! Förhoppningsvis orkar jag med det imorgon.
torsdag 24 september 2009
Förkyld och förståndshandikappad
Jag har blivit sjuk. Jag hängde inte med ett dugg idag på lektionen. Inte Calle heller visade det sig.
Vi fick ett oförberett läsförståelsetest där vi skulle pricka in lämpliga ord. Jag förstod inte en texten som vi skulle komplettera. När man inte heller vet betydelsen av orden man ska stoppa in i texten blir det svårt. Jag förklarade för Fransesca, läraren, att jag inte ens fattade texten. Hon sa att jag fick fem minuter till. "Jag förstår inte utan ordlista, även om jag sitter här fem timmar. Orden kommer inte förklara sig av sig själva ändå". Hon försökte med något peptalk om artiklar och prepositioner.. och visst kan man fatta lite grann vilken typ av ord som ska in, men det känns ju dumt att skriva att bussen var full med strumpbyxor, när det var barn som var rätta ordet. Bägge är substantiv, men det är ju fel ändå!! Jag var tvungen att lämna in testet ändå, och påpekade att jag visste att allt var fel redan. Usch, kände mig bara puckad. Men det gjorde Calle också. Tack för det kompis! Han blev minst lika sur.
Jag gick tidigare från skolan, försökte se Slumdog Millionare med italiensk text, men somnade direkt. Vaknade nu vid 18-tiden med lite mer färg i ansiktet. Kanske blev jag förkyld på stranden igår? Inte skitvarmt i vattnet längre.
Ska försöka plugga mer nu, men det tar emot. Slutprovet är på onsdag. Coca Cola (uttalas Hoca Hoola i norra Italien), Caffé (se bild), Lyxfällan och Idol blir det först, som lite uppvärmning.
Börjar bli kompis med snabbköpskassörskorna. De har berättat allt de vet om Sverige: det är mycket skog, och så är det kallt va?
Imorgon kommer Bolagretlönen! Yes. Förrhoppningsvis har allt löst sig med csn inom någon dag, och i så fall blir det middag ute till helgen. Nu är det vila och dubbla täcken som gäller.
På väg hem från skolan. Om någon undrar vart Pippi Långstrump tog vägen, så åker hon runt i en omgjord ambulans och botar deprimerade. Jag såg inte hästen, kan ha blivit salami.
Buss 23. Alltid sen, om den kommer alls / Vaar är pappa kaffe då? Smart med lilla.
Vi fick ett oförberett läsförståelsetest där vi skulle pricka in lämpliga ord. Jag förstod inte en texten som vi skulle komplettera. När man inte heller vet betydelsen av orden man ska stoppa in i texten blir det svårt. Jag förklarade för Fransesca, läraren, att jag inte ens fattade texten. Hon sa att jag fick fem minuter till. "Jag förstår inte utan ordlista, även om jag sitter här fem timmar. Orden kommer inte förklara sig av sig själva ändå". Hon försökte med något peptalk om artiklar och prepositioner.. och visst kan man fatta lite grann vilken typ av ord som ska in, men det känns ju dumt att skriva att bussen var full med strumpbyxor, när det var barn som var rätta ordet. Bägge är substantiv, men det är ju fel ändå!! Jag var tvungen att lämna in testet ändå, och påpekade att jag visste att allt var fel redan. Usch, kände mig bara puckad. Men det gjorde Calle också. Tack för det kompis! Han blev minst lika sur.
Jag gick tidigare från skolan, försökte se Slumdog Millionare med italiensk text, men somnade direkt. Vaknade nu vid 18-tiden med lite mer färg i ansiktet. Kanske blev jag förkyld på stranden igår? Inte skitvarmt i vattnet längre.
Ska försöka plugga mer nu, men det tar emot. Slutprovet är på onsdag. Coca Cola (uttalas Hoca Hoola i norra Italien), Caffé (se bild), Lyxfällan och Idol blir det först, som lite uppvärmning.
Börjar bli kompis med snabbköpskassörskorna. De har berättat allt de vet om Sverige: det är mycket skog, och så är det kallt va?
Imorgon kommer Bolagretlönen! Yes. Förrhoppningsvis har allt löst sig med csn inom någon dag, och i så fall blir det middag ute till helgen. Nu är det vila och dubbla täcken som gäller.
På väg hem från skolan. Om någon undrar vart Pippi Långstrump tog vägen, så åker hon runt i en omgjord ambulans och botar deprimerade. Jag såg inte hästen, kan ha blivit salami.
Buss 23. Alltid sen, om den kommer alls / Vaar är pappa kaffe då? Smart med lilla.
måndag 21 september 2009
Mannen under trappan och smygande svensken i trädgården.
Helgen utan kronologi plus måndag:
Måndag! Det är faktiskt skönt att helgen är över. Utan alla vänner, förutom Calle och Karin förstås, är helg en helt annan grej här i Rom. På söndagar är allt stängt, och om det regnar är det inte mer att göra än att bara sitta hemma och läsa, lyssna till alla kyrkor och ångra att man inte köpt toalettpapper och bröd på lördagen.
Fredagen förflöt i ett stilla tempo efter rabaldret på blockbuster. Jag återvände igår, söndag, för att hyra lite fler filmer. Vilken skillnad! Det var annan personal denna kväll och alla var jättetrevliga och väldigt glada över att jag kunde italienska efter bara två veckor. Tänk om de visste att jag övat videobutiksitalienska hemma en halvtimme. Då hade jag framstått värsta puckot. Jag hade övat på lite fraser just-in-case, hade noga tänkt ut allt möjligt som skulle kunna hända och som skulle kunna bli ett problem:
"Jag har bott här en vecka, ja jag har medlemskort. Fyra filmer för 10€ och jag lämnar tillbaka om fem dagar? Ingemar Bergman är min farfar. Ja förra filmen var bra, men jag gillar den första bättre. Ja jag är blond, men det är inte alla svenskar. Nej jag spelar inte fotboll, finns det undertext på italienska för hörselskadade?".
Igår, söndag, skulle vi svenskar gå på marknaden i Trastevere. Den börjar vid Porta Portese, är kilometerlång och har allt mellan himmel och jord. Jag väntade på bussen 45 minuter, blev sur och sen började det regna. Jag mötte upp Calle och Karin som likt mig hade shoppat och prutat ned rangliga paraplyn. Marknaden stängde lagom till att jag kom fram. Äh, vadå? Jag blir ju kvar här. Jag kan gå på marknad andra gånger. Varför ska man deppa liksom. En sen buss, lite regn, och stängd marknad. Värre grejer har hänt. Calle och Karin var också lite smågnälliga. Vi bestämde oss för att gå och äta något snabbt och billigt och bara tänka positivt iställer för att gnälla. En timme senare var jag riktigt pinknödig, och just som vi såg ett pizzaställe stängde de för eftermiddagsvila. Vi frågade runt på tre ställen till. "Öppet? Nähä stängt. Okej tack."
Äntligen hittade vi ett ställe utomhus, och de hade öppet! De hade bra meny med schyssta priser. Vi frågade om vi kunde ta ett bord utomhus. "Nej inte det bordet, nähä. Kan vi sitta där? Nej vi vill sitta ute, för ni spelar otroligt hög och dålig musik där inne. Kan vi sitta här? Här är det ledigt?"
Tjejen som föddes till ett jobb inom service suckar och skakar på huvudet. Hon vill att vi sitter inne. Det är blött här ute. Vi vet det. Det hela slutar med att vi går och säger nej tack. Skit i det. Vill du ha betalt kan du i alla fall le ett falskt leende och låta oss sitta.
Vi kom fram till en ny restaurang. Jag mindes att jag ätit där förr och att den fiskrätten faktiskt inte alls var bra. Vi bestämde oss för att ta en pizza ändå. Servitören som var helt blåst sade att pizzan inte var god. På kvällen kommer en kille som gör bra pizza. Tack för ärligheten. Vi beställde pasta, det var jättebra val enligt honom. Det var det äckligaste vi ätit hittills Han frågade om det smakade bra, vi sade nej och killen börjar skratta. Sen får vi notan. 6€ för tre torra brödbitar..Utan många ord sagda skildes vi åt. Vi skrattade lite uppgivet men var mest trötta och sura.
Som tur var låg busshållplatsen nära. Bussen kom inte och jag gick vilse i ett industriområde. 1,5 timme senare var jag hemma för att upptäcka att även myggen återvänt hem. Jag sprayade in hela kroppen, fick ont i huvudet av lukten och slocknade..
Idag måndag har jag sett andra delen av mannen under trappan! Otroligt spännande. Mina coinquilinis (medboende) kollar även de, fast de inte förstår svenska.
Alldeles nyss var jag ut i trädgården och klippte lite murgröna. Ska jag bo här ett år kan jag lika gärna ha lite grönt. Hoppas det tar sig. Det var ordentligt mörkt, och jag låtsades bara gå och kolla runt i trädgården (20 grannar ser ner på gården) och klippte snabbt av små skott som jag stoppade i fickan.
Så här brun är jag. Jämför själv mot ett papper. Lite som på colgatetuben.
Under ligger anteckningspapper. "Fiskvin"= läs på etiketten innan du köper. Det smakade riktigt mycket fisk.
Vet inte om jag lagt upp denna innan. En av klädaffärerna i kvarteret.
Här ska vi se hur det gror (dör sakta) i framtiden.
Måndag! Det är faktiskt skönt att helgen är över. Utan alla vänner, förutom Calle och Karin förstås, är helg en helt annan grej här i Rom. På söndagar är allt stängt, och om det regnar är det inte mer att göra än att bara sitta hemma och läsa, lyssna till alla kyrkor och ångra att man inte köpt toalettpapper och bröd på lördagen.
Fredagen förflöt i ett stilla tempo efter rabaldret på blockbuster. Jag återvände igår, söndag, för att hyra lite fler filmer. Vilken skillnad! Det var annan personal denna kväll och alla var jättetrevliga och väldigt glada över att jag kunde italienska efter bara två veckor. Tänk om de visste att jag övat videobutiksitalienska hemma en halvtimme. Då hade jag framstått värsta puckot. Jag hade övat på lite fraser just-in-case, hade noga tänkt ut allt möjligt som skulle kunna hända och som skulle kunna bli ett problem:
"Jag har bott här en vecka, ja jag har medlemskort. Fyra filmer för 10€ och jag lämnar tillbaka om fem dagar? Ingemar Bergman är min farfar. Ja förra filmen var bra, men jag gillar den första bättre. Ja jag är blond, men det är inte alla svenskar. Nej jag spelar inte fotboll, finns det undertext på italienska för hörselskadade?".
Igår, söndag, skulle vi svenskar gå på marknaden i Trastevere. Den börjar vid Porta Portese, är kilometerlång och har allt mellan himmel och jord. Jag väntade på bussen 45 minuter, blev sur och sen började det regna. Jag mötte upp Calle och Karin som likt mig hade shoppat och prutat ned rangliga paraplyn. Marknaden stängde lagom till att jag kom fram. Äh, vadå? Jag blir ju kvar här. Jag kan gå på marknad andra gånger. Varför ska man deppa liksom. En sen buss, lite regn, och stängd marknad. Värre grejer har hänt. Calle och Karin var också lite smågnälliga. Vi bestämde oss för att gå och äta något snabbt och billigt och bara tänka positivt iställer för att gnälla. En timme senare var jag riktigt pinknödig, och just som vi såg ett pizzaställe stängde de för eftermiddagsvila. Vi frågade runt på tre ställen till. "Öppet? Nähä stängt. Okej tack."
Äntligen hittade vi ett ställe utomhus, och de hade öppet! De hade bra meny med schyssta priser. Vi frågade om vi kunde ta ett bord utomhus. "Nej inte det bordet, nähä. Kan vi sitta där? Nej vi vill sitta ute, för ni spelar otroligt hög och dålig musik där inne. Kan vi sitta här? Här är det ledigt?"
Tjejen som föddes till ett jobb inom service suckar och skakar på huvudet. Hon vill att vi sitter inne. Det är blött här ute. Vi vet det. Det hela slutar med att vi går och säger nej tack. Skit i det. Vill du ha betalt kan du i alla fall le ett falskt leende och låta oss sitta.
Vi kom fram till en ny restaurang. Jag mindes att jag ätit där förr och att den fiskrätten faktiskt inte alls var bra. Vi bestämde oss för att ta en pizza ändå. Servitören som var helt blåst sade att pizzan inte var god. På kvällen kommer en kille som gör bra pizza. Tack för ärligheten. Vi beställde pasta, det var jättebra val enligt honom. Det var det äckligaste vi ätit hittills Han frågade om det smakade bra, vi sade nej och killen börjar skratta. Sen får vi notan. 6€ för tre torra brödbitar..Utan många ord sagda skildes vi åt. Vi skrattade lite uppgivet men var mest trötta och sura.
Som tur var låg busshållplatsen nära. Bussen kom inte och jag gick vilse i ett industriområde. 1,5 timme senare var jag hemma för att upptäcka att även myggen återvänt hem. Jag sprayade in hela kroppen, fick ont i huvudet av lukten och slocknade..
Idag måndag har jag sett andra delen av mannen under trappan! Otroligt spännande. Mina coinquilinis (medboende) kollar även de, fast de inte förstår svenska.
Alldeles nyss var jag ut i trädgården och klippte lite murgröna. Ska jag bo här ett år kan jag lika gärna ha lite grönt. Hoppas det tar sig. Det var ordentligt mörkt, och jag låtsades bara gå och kolla runt i trädgården (20 grannar ser ner på gården) och klippte snabbt av små skott som jag stoppade i fickan.
Så här brun är jag. Jämför själv mot ett papper. Lite som på colgatetuben.
Under ligger anteckningspapper. "Fiskvin"= läs på etiketten innan du köper. Det smakade riktigt mycket fisk.
Vet inte om jag lagt upp denna innan. En av klädaffärerna i kvarteret.
Här ska vi se hur det gror (dör sakta) i framtiden.
fredag 18 september 2009
Rasistpucko! Jag ställer till scen i filmbutik
Lugn dag fram till kvällen. Lagom varm i ansiktet efter solen igår. Har fixat papper på arkitektskolan och pluggat hårt med språket.
Kom just hem från videobutiken dit jag gick för att hyra en DVD. Enkel match kan man tycka. No no no. Killen i kassan blir rabiat, vill att jag ska gå och vägrar hjälpa mig. "Du är inte ens italienare, hur ska jag kunna hjälpa dig??", "gå härifrån", "dumma tysk". Alla i butiken vänder sig om. Situationen känns riktigt obehaglig och adrenalinet rusar till. Tar jag skit och går? No no no!
Jag har hört att italienare är ovanligt främlingsfientliga, och att det är värst i Lazio där jag bor. Här bor nästan inga utlänningar, och ännu färre utländska som är färgade. I tidningarna rapporteras om attentat, våldsbrott och väldtäkter mot bl.a. rumäner. Som svensk har jag hittills haft det väldigt lätt, folk har varit villiga att hjälpa till och ge direktioner när jag frågar om vägen. Jag försöker så gott jag kan på det språk som talas i landet och låter dem jag frågar vara de som börjar prata på engelska om det skulle hänga sig.
Hur som helst. Vi har en videobutik runt hörnet som har öppet länge på kvällen. Jag hade plockat fram Clintans Gran Torino bland nyheterna för att fördriva en kväll med taskig uppkoppling och avsaknad av galej. Butiken är fylld av citat på engelska, butiken heter blockbuster och det säljs coca cola och marlboro. Nästa alla filmer har engelskspråkiga titlar, upphovsmakare, skådespelare och regissörer.
Jag går fram till kassan, säger på italienska att det är första gången jag hyr, visar upp mitt pass och har all dokumentation om var jag bor, till och med mitt italienska skattenummer redo. Kassören säger nåt jättesnabbt, jag rycker på axlarna och gör frågeminen. Du pratar för fort, jag pratar inte så bra italienska, kan du engelska? Då börjar han gasta. Han drar en lång harang med ord jag inte förstår inte ett sånt tempo. Jag uppfattar nåt om identifikation och att jag inte bor här. Återigen på italienska: Det är första gången jag är här, jag bor här i Rom. Han stirrar på mig, skrattar och ler hånfullt till de andra i butiken. Han bara stirrar på mig och ser sur ut. Jag verkar inte få någon hjälp. Han pratar inte engelska, och skäms kanske över att han inte kan, eftersom alla unga i detta land faktiskt läser engelska, många har dock inte vanan att prata språket.
Han muttrar fort och högt utan att se på mig till de andra i butiken att jag är tysk, och tror att jag bara kan komma hit och hyra hur som helst utan några papper. Jag svarar på italienska att jag bor runt hörnet och att jag har passet framför dina ögon. Här! Jag pekar så tydligt att det är komiskt. Han skiter i vad jag säger och tar kvinnan som står bakom i kön. Hon har tappat fattningen av tumultet och ser frågfullt på killen i kassan som är i min ålder. Han säger till henne att det är omöjligt, e impossible. Jag svarar argt och snabbt: impossible perchè? Hon betalar, jag fortsätter blänga på honom. Han ignorerar mig totalt och har lagt undan min film.
En tjej som hört rabaldret och är på tur i kasan säger att hon kan engelska och kan översätta. Jag säger tack så mycket vad bra PÅ ITALIENSKA. Hon frågar förvånat om jag förstår vad de säger, och jag svarar ja, men jag är ännu inte så bra på att prata, jag har bara bott här en vecka. På engelska säger jag att jag bara vill öppna ett konto och hyra en film. Hon tittar menande på killen i kassan som daskar fram ett formulär och vänder sig om. Jag frågar tjejen om inte hon kan fråga om en penna (jag sa till och med ordet för penna på italienska extra högt), vilket hon gör. Jag fyller i blanketten..som tur är har vi övat mycket på adresser och personuppgifter under språkkursen.
Killen i kassan rynkar på näsan och frågar om jag är tysk, tedesco? No, sono svedese. Jag fråga rom han pratar tyska? Nej det gör han inte. Han upptäcker att jag fyllt i blanketten perfekt, till och med i rutor där man ska fylla i om man har barn och om man är gift eller inte. Jag frågar (återigen på italienska) om han behöver dokumentnumret på passet eller om det räcker med födelsedatum. Det är tydligen ok som det är. Svedese? frågar han. Si si, svedese come Zlatan. Jag hatar fotboll på tv, men vad fan. Han gillar tydligen Zlatan skarpt. Han säger att filmen jag valt är jättebra, och att både jag och Zlatan är Bello, bello svedese. Jag är fortfarande superseriös, arg och har hjärtklappning efter att han skrek åt mig att gå. Skam den som ger sig. Jag hälsade att jag kommer tillbaka om en månad och pratar italienska molto bene. Jag har gestikulerat som en tok, höjt rösten och blängt argt för första gången i italien.
Jävla idiot. Nu ska jag se på film.
Videobutiken Blockbuster.
Kom just hem från videobutiken dit jag gick för att hyra en DVD. Enkel match kan man tycka. No no no. Killen i kassan blir rabiat, vill att jag ska gå och vägrar hjälpa mig. "Du är inte ens italienare, hur ska jag kunna hjälpa dig??", "gå härifrån", "dumma tysk". Alla i butiken vänder sig om. Situationen känns riktigt obehaglig och adrenalinet rusar till. Tar jag skit och går? No no no!
Jag har hört att italienare är ovanligt främlingsfientliga, och att det är värst i Lazio där jag bor. Här bor nästan inga utlänningar, och ännu färre utländska som är färgade. I tidningarna rapporteras om attentat, våldsbrott och väldtäkter mot bl.a. rumäner. Som svensk har jag hittills haft det väldigt lätt, folk har varit villiga att hjälpa till och ge direktioner när jag frågar om vägen. Jag försöker så gott jag kan på det språk som talas i landet och låter dem jag frågar vara de som börjar prata på engelska om det skulle hänga sig.
Hur som helst. Vi har en videobutik runt hörnet som har öppet länge på kvällen. Jag hade plockat fram Clintans Gran Torino bland nyheterna för att fördriva en kväll med taskig uppkoppling och avsaknad av galej. Butiken är fylld av citat på engelska, butiken heter blockbuster och det säljs coca cola och marlboro. Nästa alla filmer har engelskspråkiga titlar, upphovsmakare, skådespelare och regissörer.
Jag går fram till kassan, säger på italienska att det är första gången jag hyr, visar upp mitt pass och har all dokumentation om var jag bor, till och med mitt italienska skattenummer redo. Kassören säger nåt jättesnabbt, jag rycker på axlarna och gör frågeminen. Du pratar för fort, jag pratar inte så bra italienska, kan du engelska? Då börjar han gasta. Han drar en lång harang med ord jag inte förstår inte ett sånt tempo. Jag uppfattar nåt om identifikation och att jag inte bor här. Återigen på italienska: Det är första gången jag är här, jag bor här i Rom. Han stirrar på mig, skrattar och ler hånfullt till de andra i butiken. Han bara stirrar på mig och ser sur ut. Jag verkar inte få någon hjälp. Han pratar inte engelska, och skäms kanske över att han inte kan, eftersom alla unga i detta land faktiskt läser engelska, många har dock inte vanan att prata språket.
Han muttrar fort och högt utan att se på mig till de andra i butiken att jag är tysk, och tror att jag bara kan komma hit och hyra hur som helst utan några papper. Jag svarar på italienska att jag bor runt hörnet och att jag har passet framför dina ögon. Här! Jag pekar så tydligt att det är komiskt. Han skiter i vad jag säger och tar kvinnan som står bakom i kön. Hon har tappat fattningen av tumultet och ser frågfullt på killen i kassan som är i min ålder. Han säger till henne att det är omöjligt, e impossible. Jag svarar argt och snabbt: impossible perchè? Hon betalar, jag fortsätter blänga på honom. Han ignorerar mig totalt och har lagt undan min film.
En tjej som hört rabaldret och är på tur i kasan säger att hon kan engelska och kan översätta. Jag säger tack så mycket vad bra PÅ ITALIENSKA. Hon frågar förvånat om jag förstår vad de säger, och jag svarar ja, men jag är ännu inte så bra på att prata, jag har bara bott här en vecka. På engelska säger jag att jag bara vill öppna ett konto och hyra en film. Hon tittar menande på killen i kassan som daskar fram ett formulär och vänder sig om. Jag frågar tjejen om inte hon kan fråga om en penna (jag sa till och med ordet för penna på italienska extra högt), vilket hon gör. Jag fyller i blanketten..som tur är har vi övat mycket på adresser och personuppgifter under språkkursen.
Killen i kassan rynkar på näsan och frågar om jag är tysk, tedesco? No, sono svedese. Jag fråga rom han pratar tyska? Nej det gör han inte. Han upptäcker att jag fyllt i blanketten perfekt, till och med i rutor där man ska fylla i om man har barn och om man är gift eller inte. Jag frågar (återigen på italienska) om han behöver dokumentnumret på passet eller om det räcker med födelsedatum. Det är tydligen ok som det är. Svedese? frågar han. Si si, svedese come Zlatan. Jag hatar fotboll på tv, men vad fan. Han gillar tydligen Zlatan skarpt. Han säger att filmen jag valt är jättebra, och att både jag och Zlatan är Bello, bello svedese. Jag är fortfarande superseriös, arg och har hjärtklappning efter att han skrek åt mig att gå. Skam den som ger sig. Jag hälsade att jag kommer tillbaka om en månad och pratar italienska molto bene. Jag har gestikulerat som en tok, höjt rösten och blängt argt för första gången i italien.
Jävla idiot. Nu ska jag se på film.
Videobutiken Blockbuster.
torsdag 17 september 2009
Bombhot och saltvattenattacker
Buono sera! Sitter och svalkar mig i nattluften och konstaterar att jag inte alls är i beachform. Kan vara för att jag slutade gå till gymmet i mars.
Dagen började med intensivpluggande och stressande från de svenska studenternas sida. Vi ligger efter och känner hur pressen bara ökar på italienskakursen. När vi trodde att stämningen inte kunde bli mer spänd än den redan var mottog vår byggnad ett bombhot. I komplexet vi pluggar ryms även statliga myndigheter, så det kryllar av studenter, kontorsnissar och allt möjligt kreti och pleti. Carabinierer, poliser och brandmän såg till att hela bygnaden evakuerades lagom till att vi kom tillbaka från kafferasten. Jaha, tänkte vi. Så mycket för att ta igen skolarbetet. Vi väntade en halvtimme, tog en kaffe till, och märkte att vi nog inte skulle få tillträde på ett bra tag. De sökte säkert igenom hela byggnaden med både hund och hand. Med ett axelryck och ett leende över att vi tagit med oss alla grejer ut drog vi till stranden!
Vi tog metron så långt ut vi kunde, därefter tog vi en buss med skylten mare, havet. På en timme tar jag mig från lägenheten till handduken på stranden, la piaggia. Vi hade inte hunnit äta, och bestämde oss för att lyxa till det lite med mat från havet. Servitören hade joggingkläder men maten var superb. Vi kom på att fika, ett för oss vanligt ord betyder något helt annat på italienska. Det börjar med samma två bokstäver.
Ett äldre tyskt par log menande åt oss hela middagen och kom till slut fram och frågade varifrån vi kom. Mannen i paret sågs senare spela luftgitarr naken i vågskalpet. Vågorna var riktigt höga idag, och vattnet om möjligt ännu saltare. Vi lekte i vågorna tills vi var utmattade, solade lite, och lekte lite till. Förhoppningsvis har lite av pastakalorierna förbrukats, jag sprang till och med på stranden. Otroligt jobbigt! Ett par italienskaförhör, promenader och sandkorn i kroppens alla små gömmor senare pallrade vi oss hem.
Lite snäckor och spaghetti. Gott!
Lite snäckor och spaghetti. Gott!
Lite melon och coca cola med sugrör. Gött.
onsdag 16 september 2009
Onsdag- Mercoledi
Tja! Det har varit en rätt lugn dag. Jag och Calle har besökt skolan vi ska gå på. Den ligger i ett jättefint område med massa caféer och Colloseum som fond. Som vanligt fanns inte den vi sökte på kontoret:
"Hon kommer strax", vi väntar 20 min och tar en fika, "hon kommer tillbaka snart", vi gör lite språkläxa så länge, "hon är sjuk idag", jaha? "Jag kan hjälpa er ringa henne, hon blir hemma idag", jaha ok. "Hon är här om en timme", då väntar vi. "Ni måste ringa henne", vi ringde, "hon kommer ikväll, kom tillbaka på fredag", vi drog tillbaka till vår språkskola två timmar sena.
Där har vi effektivitet. Det hade räckt med ett nej, kom tillbaka en annan gång.
På eftermiddagen har jag slappat, gått runt lite i värmen och sett på idol. På kvällen har jag haft matlagningskurs med Zoltan. Han är riktigt stolt nu! Maten blev god, men bränd. Jag sade det till honom innan, "den blir bränd om du inte har mer vätska i". "Actually I think this is good" blev svaret. Actually så blev det riktigt bränt. Han vet nu hur man gör både redning och att man nästan aldrig ska ha högsta värmen på spisen, att pasta suger upp vätska och att lättmjölk är förbjudet i matlagning.
Nu är det läxdags.. usch. JAg kan läsa rätt bra nu, men prata.. parlare.. poco poco, lite lite. Vi borde prata hela tiden i klassen, inte bara läsa innantill. Jag har lärt mig alla frågeord, så det känns skönt. Germana bad oss elever att stryka under alla ord vi inte förstod. Jag vände mig till en spansk tjej och gestikulerade med ljudeffekter hur jag skulle behöva stryka hela sidan, tutti la pagina..svoooosch, svoooosch, svosch. Jag var lite för tydlig, läraren och några andra skrattade lite, och Germana sade att jag måste väl fatta något, och att det är helhetsförståelsen som är viktig. Hon hade blivit en jättebra lågstadielärare, vill verkligen inte få någon att känna sig dålig. Jag vet ju redan att jag har en del indianer i hissen, men det känns ändå bra att läraren uppmuntrar.
En annan iakttagelse är hur caféerna spelar hardcoretechno på högsta volym typ 9 på morgonen. Inte så mysigt till morgonkaffet. Det kan vara för att man verkligen ska vakna, annars blir man överkörd direkt. Alla kör som galningar och tutar ungefär samtidigt som de kör över någon. Det är rätt vanligt att man parkerar rakt ut mot gatan, alltså inte längs med:
_ _ _ ! _ _!_!!_ _ . Och ännu värre från två sidor. Har man en liten bil, så kommer nog folk förbi ändå tänker de. När det inte fins rödljus men övergångsställe kör alla ändå. Man kan stå en halvtimme vid en korsning. Lösning: Man går rakt ut i vägen, de tvärbromsar vant och man får sicksacka lite. Halvkul 8 på morgonen. Därför spelar de hardcoretechno på hög volym och har skitstarkt kaffe.
Hörs!
"Hon kommer strax", vi väntar 20 min och tar en fika, "hon kommer tillbaka snart", vi gör lite språkläxa så länge, "hon är sjuk idag", jaha? "Jag kan hjälpa er ringa henne, hon blir hemma idag", jaha ok. "Hon är här om en timme", då väntar vi. "Ni måste ringa henne", vi ringde, "hon kommer ikväll, kom tillbaka på fredag", vi drog tillbaka till vår språkskola två timmar sena.
Där har vi effektivitet. Det hade räckt med ett nej, kom tillbaka en annan gång.
På eftermiddagen har jag slappat, gått runt lite i värmen och sett på idol. På kvällen har jag haft matlagningskurs med Zoltan. Han är riktigt stolt nu! Maten blev god, men bränd. Jag sade det till honom innan, "den blir bränd om du inte har mer vätska i". "Actually I think this is good" blev svaret. Actually så blev det riktigt bränt. Han vet nu hur man gör både redning och att man nästan aldrig ska ha högsta värmen på spisen, att pasta suger upp vätska och att lättmjölk är förbjudet i matlagning.
Nu är det läxdags.. usch. JAg kan läsa rätt bra nu, men prata.. parlare.. poco poco, lite lite. Vi borde prata hela tiden i klassen, inte bara läsa innantill. Jag har lärt mig alla frågeord, så det känns skönt. Germana bad oss elever att stryka under alla ord vi inte förstod. Jag vände mig till en spansk tjej och gestikulerade med ljudeffekter hur jag skulle behöva stryka hela sidan, tutti la pagina..svoooosch, svoooosch, svosch. Jag var lite för tydlig, läraren och några andra skrattade lite, och Germana sade att jag måste väl fatta något, och att det är helhetsförståelsen som är viktig. Hon hade blivit en jättebra lågstadielärare, vill verkligen inte få någon att känna sig dålig. Jag vet ju redan att jag har en del indianer i hissen, men det känns ändå bra att läraren uppmuntrar.
En annan iakttagelse är hur caféerna spelar hardcoretechno på högsta volym typ 9 på morgonen. Inte så mysigt till morgonkaffet. Det kan vara för att man verkligen ska vakna, annars blir man överkörd direkt. Alla kör som galningar och tutar ungefär samtidigt som de kör över någon. Det är rätt vanligt att man parkerar rakt ut mot gatan, alltså inte längs med:
_ _ _ ! _ _!_!!_ _ . Och ännu värre från två sidor. Har man en liten bil, så kommer nog folk förbi ändå tänker de. När det inte fins rödljus men övergångsställe kör alla ändå. Man kan stå en halvtimme vid en korsning. Lösning: Man går rakt ut i vägen, de tvärbromsar vant och man får sicksacka lite. Halvkul 8 på morgonen. Därför spelar de hardcoretechno på hög volym och har skitstarkt kaffe.
Hörs!
tisdag 15 september 2009
Tisdag- Martedi
Ciao! Här regnar, åskar och blixtrar det. Det är riktigt skönt med lite kyla och naturligt luft. Vanligtvis andas vi avgaser och svettas bara av att diska. Idag kan vi äntligen känna lukter från naturen och ha långtröja till jeans.
Igår kväll var jag i Calle och Karins nya lya i turist-trendiga Trastevere. Vi käkade små små påsar med Cric-Croc (chips) och såg på finalen av Miss Italia. TIll en början var det otroligt underhållande hur de små flickorna flörtade med kameran och lade till fejksmajl så fort ljuset föll på just deras baddräktskreation (hudkreation). Efter ca: 3 timmars olidlig spänning skrattade vi uttråkning då tjejerna för tredje gången mimade och dansade dåligt en sämre låt. Titla som fröken leende, fröken bomull, fröken renault delades ut. Det är otroligt mycket vackra unga tjejer på tv i Italien. De gånger män dyker upp i underhållningsrutan gäller inte alls samma krav. De må vara minst lika fåfänga, men lever inte alls upp till myten om de långa, mörka charmiga och modemedvetna män som de själv uttalar sig för att vara.
Erik Candini (???), en svensk regissör uppvuxen i Italien har just haft galapremiär i Venedig med sin film Videocracy (videokrati), en samhällskritisk film med fokus på Berlusconi, tv, könsroller och politik. Har inte sett den än, men kommer att göra i veckan som kommer!
Se den. Att styra ett land och samtidigt styra över de lagar vilka kontrollerar själva styret har vi kanske sett förr i diverse diktaturer/"demokratier". Att dessutom ha full kontroll och censurrättighet över samma lands media är däremot något i hästväg. Se filmen, det ska jag!
Idag måndag, fick vi sovmorgon. Ojojoj vad skönt. Om jag inte legat uppe och sett på sveriges fulaste hem och svenska hollywoodfruar på webb-tv till 03.20. Lasagne till frukost (jag lagade massa sist) och två koppar caffe mocca, sedan raska steg med Zoltan till skolan. Vi kommer tio minuter sent. Läraren kom nog också sent.
Tiden är inte så viktig här. Busstidstabeller finns inte. På riktigt! Buss 23 börjar runt 6 och slutar gå ca: 23, ungefär en gång i kvarten står det. I själva verket börjar den när chauffören känner för det, slutar 22, och går kanske två gånger på fem minuter eller en gång på fyrtiofem, något som jag fick uppleva igår kväll. En massa folk stod och muttrade vid hållplatsen. När bussen väl kommit var alla lugna igen. När en ung kille sprang precis för sent för att hinna med var det flera som småskrattade. Vi hade ju väntat en nästan en timma, och så kom han fem sekunder för sent. Ödets ironi.
Skolan är skitsvår. Jag och Calle börjar förstå att vi bör ta det här med egen studietid mer seriöst. Efter fyra timmar skola med tio minuter rast, som blev trettio då läraren var sen, drog jag och Calle-Karin hem till mig för att bjudas på middag och tvättid i köket. Vi satt ute under tak medan regnet föll, riktigt stämningsfullt. Sen såg vi den stora resan (andra gången för mig) på datorn och konstaterade att det vore coolt att bara lämna allt hemma för att uppleva ett nytt land, ett nytt språk och en ny kultur. Sen skrattade vi halvhjärtat.
Imorgon fortsätter byråkratiresan till kontoret för arkitekturstudier. Förhoppningsvis får vi då vår sista stämpel i vägen på inväntandet av vårt resestipendium. Calle trodde att det låg på 5000 kronor per termin, jag trodde 10000. Hoppas på 10! Csn har mailat mig och sagt att jag inte får studiemedel för våren om jag inte betalar av skulden jag har. Att jag är student och aldrig sett röken av de pengar som är anledningen till att jag är återbetalningsskyldig bryr de sig inte om. Jag är student utan inkomst och vill betala lånet först när jag tjänar pengar. Capisce? No. Det hjälper inte att fröken byråkrat avslurar sitt hatbrev med vänliga hälsningar. Det ÄR inte vänligt.
Är riktigt trött nu, så det blir sängen och drömmar om pengar och soliga dagar.
Igår kväll var jag i Calle och Karins nya lya i turist-trendiga Trastevere. Vi käkade små små påsar med Cric-Croc (chips) och såg på finalen av Miss Italia. TIll en början var det otroligt underhållande hur de små flickorna flörtade med kameran och lade till fejksmajl så fort ljuset föll på just deras baddräktskreation (hudkreation). Efter ca: 3 timmars olidlig spänning skrattade vi uttråkning då tjejerna för tredje gången mimade och dansade dåligt en sämre låt. Titla som fröken leende, fröken bomull, fröken renault delades ut. Det är otroligt mycket vackra unga tjejer på tv i Italien. De gånger män dyker upp i underhållningsrutan gäller inte alls samma krav. De må vara minst lika fåfänga, men lever inte alls upp till myten om de långa, mörka charmiga och modemedvetna män som de själv uttalar sig för att vara.
Erik Candini (???), en svensk regissör uppvuxen i Italien har just haft galapremiär i Venedig med sin film Videocracy (videokrati), en samhällskritisk film med fokus på Berlusconi, tv, könsroller och politik. Har inte sett den än, men kommer att göra i veckan som kommer!
Se den. Att styra ett land och samtidigt styra över de lagar vilka kontrollerar själva styret har vi kanske sett förr i diverse diktaturer/"demokratier". Att dessutom ha full kontroll och censurrättighet över samma lands media är däremot något i hästväg. Se filmen, det ska jag!
Idag måndag, fick vi sovmorgon. Ojojoj vad skönt. Om jag inte legat uppe och sett på sveriges fulaste hem och svenska hollywoodfruar på webb-tv till 03.20. Lasagne till frukost (jag lagade massa sist) och två koppar caffe mocca, sedan raska steg med Zoltan till skolan. Vi kommer tio minuter sent. Läraren kom nog också sent.
Tiden är inte så viktig här. Busstidstabeller finns inte. På riktigt! Buss 23 börjar runt 6 och slutar gå ca: 23, ungefär en gång i kvarten står det. I själva verket börjar den när chauffören känner för det, slutar 22, och går kanske två gånger på fem minuter eller en gång på fyrtiofem, något som jag fick uppleva igår kväll. En massa folk stod och muttrade vid hållplatsen. När bussen väl kommit var alla lugna igen. När en ung kille sprang precis för sent för att hinna med var det flera som småskrattade. Vi hade ju väntat en nästan en timma, och så kom han fem sekunder för sent. Ödets ironi.
Skolan är skitsvår. Jag och Calle börjar förstå att vi bör ta det här med egen studietid mer seriöst. Efter fyra timmar skola med tio minuter rast, som blev trettio då läraren var sen, drog jag och Calle-Karin hem till mig för att bjudas på middag och tvättid i köket. Vi satt ute under tak medan regnet föll, riktigt stämningsfullt. Sen såg vi den stora resan (andra gången för mig) på datorn och konstaterade att det vore coolt att bara lämna allt hemma för att uppleva ett nytt land, ett nytt språk och en ny kultur. Sen skrattade vi halvhjärtat.
Imorgon fortsätter byråkratiresan till kontoret för arkitekturstudier. Förhoppningsvis får vi då vår sista stämpel i vägen på inväntandet av vårt resestipendium. Calle trodde att det låg på 5000 kronor per termin, jag trodde 10000. Hoppas på 10! Csn har mailat mig och sagt att jag inte får studiemedel för våren om jag inte betalar av skulden jag har. Att jag är student och aldrig sett röken av de pengar som är anledningen till att jag är återbetalningsskyldig bryr de sig inte om. Jag är student utan inkomst och vill betala lånet först när jag tjänar pengar. Capisce? No. Det hjälper inte att fröken byråkrat avslurar sitt hatbrev med vänliga hälsningar. Det ÄR inte vänligt.
Är riktigt trött nu, så det blir sängen och drömmar om pengar och soliga dagar.
söndag 13 september 2009
Söndag- Domenica
Jag vaknade upp förvånansvärt fräsch, förvånansvärt sent med citrus/alkohol/aceton-luktande myggstift över hela kroppen, och bara två nya myggbett på foten.
Caffé mocca, mackor och roomservice på webb-tv fram till 14-tiden. Sedan har jag handlat, lagat mat och lärt Zoltan hur en tvättmaskin fungerar. Nu sitter ja med italienskaläxan till imorgon och märker att jag faktiskt kan en hel del. Kanske krävs det lite reflektionstid för att allt nytt ska kunna sjunka in?
Killarna i lägenheten vill gå ut och dricka vin, men jag tror jag skippar. Får dåligt samvete för att jag inte hänger med, men känner samtidigt att jag faktiskt får göra vad jag vill, och att tutt- och fotbollsdiskussioner till massa öl blir för mycket denna söndagskväll. Jag ska nog fortsätta se på svensk tv i min laptop, och slippa förklara vad som är öl och vad som är bröd på engelska.
Zoltan hann fråga tio gånger till innan jag skrivit klart detta, och menar att det kanske är enda chansen att träffa nytt folk. Nu vill jag verkligen inte gå. Det kommer bli åtminstone 170 nya chanser att träffa utlandsstudenter som pratar om ointressanta grejer på dålig engelska. Plus att jag ser redan Zoltan vid frukost, i skolan, på eftermiddagen, vid middagsbordet och på kvällen. Det räcker. Han är jättetrevlig och snäll. Men det räcker. Om två veckor byter jag klass och då kan jag anstränga mig för att socialisera.
Tills dess ska jag köpa målargrejer och stänga in mig på mitt rum när jag inte är ute och upptäcker stan. Jag har upptäckt en butik i stan som har allt. Tänk att kunna komma hem med massa nya målade dukar målade i Rom. Känns väldigt kulturellt.
Bouna sera! Godkväll. Nu blir det kändisdjungeln och mer om svenska familjer i öknar och regnskogar. "Den stora resan" är i robinsonklass.
Caffé mocca, mackor och roomservice på webb-tv fram till 14-tiden. Sedan har jag handlat, lagat mat och lärt Zoltan hur en tvättmaskin fungerar. Nu sitter ja med italienskaläxan till imorgon och märker att jag faktiskt kan en hel del. Kanske krävs det lite reflektionstid för att allt nytt ska kunna sjunka in?
Killarna i lägenheten vill gå ut och dricka vin, men jag tror jag skippar. Får dåligt samvete för att jag inte hänger med, men känner samtidigt att jag faktiskt får göra vad jag vill, och att tutt- och fotbollsdiskussioner till massa öl blir för mycket denna söndagskväll. Jag ska nog fortsätta se på svensk tv i min laptop, och slippa förklara vad som är öl och vad som är bröd på engelska.
Zoltan hann fråga tio gånger till innan jag skrivit klart detta, och menar att det kanske är enda chansen att träffa nytt folk. Nu vill jag verkligen inte gå. Det kommer bli åtminstone 170 nya chanser att träffa utlandsstudenter som pratar om ointressanta grejer på dålig engelska. Plus att jag ser redan Zoltan vid frukost, i skolan, på eftermiddagen, vid middagsbordet och på kvällen. Det räcker. Han är jättetrevlig och snäll. Men det räcker. Om två veckor byter jag klass och då kan jag anstränga mig för att socialisera.
Tills dess ska jag köpa målargrejer och stänga in mig på mitt rum när jag inte är ute och upptäcker stan. Jag har upptäckt en butik i stan som har allt. Tänk att kunna komma hem med massa nya målade dukar målade i Rom. Känns väldigt kulturellt.
Bouna sera! Godkväll. Nu blir det kändisdjungeln och mer om svenska familjer i öknar och regnskogar. "Den stora resan" är i robinsonklass.
Lördag- Sabato
Vilken härlig dag. Det är lördag och solen skiner, kyrkklockorna (åtta inom två hundra meter i kvarteret) spelar melodier och moccakaffet är precis klart. Nu känns det otroligt bra att bo här, även om det mesta i vardagen är främmande och aldrig har provats förut. Jag hittar till mataffären, kan ta ut pengar, kan köpa frukt, ost, bröd, vin och har månadskort för buss, spårvagn och metro.
Vid 14-tiden mötte jag och Zoltan upp ett par fransmän och en holländska som också studerar italienska på puckonivå. Vi tog metron ut till havet för en dag i solen. Efter ett par förseningar, slappa fransmän och påminnelsen om att tiden inte följer klockan i italien kom vi iväg strax efter 15. Det tar knappt en timme att komma till kusten, och ytterligare 10 min om man vill komma till en gratis strand. Vi hade emellertid bråttom för att kunna hinna bada och sola innan skymningen, så vi betalade glatt 3€ i entré.
Vi hade ingen som helst aning om vattentemperatuen, men i luften låg den gott och väl på 28 grader. Jag utmanade Jacob, en 21årig fransos/rumän att springa i vattnet. Han tvekade, men efter lite fegisskämt kastade vi oss ut utan att en ha känt efter med tårna. Det var överraskande SALT! Inte kallt, men otrooligt salt och man flöt runt med fötterna ovan ytan utan problem. Det var säkert 20-21 grader, trots att hösten är på intåg även i Rom.
Tjejen som ligger är Anëlla från Holland, Zoltan i vitsvarta badshorts, resten är fransmän. Ni skiter ju ändå i vad de heter.
Vi snackade strunt (chicchiare) och vilade. Fransmännen hade långa utlägg om saker om verkade vara både djupa och lättsamma. Min rumskamrat snackade mest med holländska tjejen, och jag njöt av tystnaden i mitt eget huvud i kombination med sista Paasaliinna-boken.
På kvällen blev det en snabb pasta, en dusch och powernap innan jag mötte upp Calle och Karin i Trastevere. Där firades lördagen med turister som likt myror slingrade fram genom de mest pittoreska gränderna, och med gratiskonsert av någon som verkade tolka sånger av italiens svar på Cornelis Wreesvijk, Stefano Russo. Det var inte bara en proletärens och turisternas lördag, utan även 11 september och Karins födelsedag.
Vi möttes upp vid konserten, och pallrade oss iväg till ett kitschigt (in a bad way) ställe som hette art café för lite drinkar. Bartendern var stressad och svarade på engelska trots at vi beställde på italienska. Han kanske var utländsk själv. Efter 3 mojitos, 2 caipifragola (caipirinha med jordgubb) ,3 "anything else mates", 2 "sure guys" och 1 "i bring you two more manys" (menyer? han kom med en till) sa att han jag kommer bli full om jag dricker mer. Karin och Calle hade grundat med 2 flaskor rött till middag och var redan välmarinerade. Jag svarade att det inte var någon fara om han bara fortsatte blanda lika svaga drinkar. En skitstark caipirinha senare vacklade vi iväg för en grillad panini och jag tog en buss hem.
Matäventyr- Alimentare avventure
Tack Stefano i mataffären för svaren på alla mina frågor på italiengelska om mat och ingredienser. Mjöl heter farina, jag ville varken ha blommor, bakplåtspapper eller brödpensel. Och vitlök, aglio, uttalas alljio.
En lasagne på svenska:
Italiensk bolognese
2 stora lökar
2 vitlöksklyftorsteks mjuka i smör
400 gram brynt köttfärs
800 gram krossade tomater
1/3 tub tomatpuré
1 msk socker
1 tsk stark senap
1 tsk salt
1 tsk timjan
1 tsk basilika
2 kryddmått muskot
lite vitvinsvinäger
Koka ihop minst 30 min, i med kryddorna efter halva tiden och låt svalna.
Bechamelsås
2 msk smör el. olivolja
2 msk mjöl
7 dl mjölk
3 dl ost
1/2 tsk salt
2 krm riven muskot
Bryn smöret, i med mjölet och vispa ordentligt.
I med en skvätt mjölk och rör ännu mer tills redningen tjocknat.
I med resten av mjölken, lite salt och muskot. Koka upp under massa rörande med visp, koka 3 min och sen bort från värmen.
I med 2,5 dl ost, billig går bra. Rör om tills osten smält.
Komponera lagren:
1 hälften av bechamelsåsen
2 lasagneplattor som täcker hela formen
3 hälften av bolognesen
4 lasagneplattor
5 resten av bolognesen
6 lasagneplattor
7 bechamelsås
8 1/2 dl smakrik ost, gärna parmesan
Låt den vila minst 30 min och ta en paus eller diska. Nu har den göttat ihop sig med alla smaker, och plattorna har mjuknat.
In i ugnen (eller frys när den svalnat för att grädda en annan gång)på 200 grader i en halvtimme eller tills osten är gyllenbrun. Allt är redan tillagat, så det är bara smaken som avgör.
ÄT!
Och på italienska, dagens alla nya ord:
Bolognese italiano:
2 cipolle grandi
2 spicchi d'aglio
fritti nel burro morbido
400 grammi di carne macinata rosolata
800 g di pomodori tritati
1 / 3 del tubo di pomodoro
1 cucchiaio di zucchero
1 cucchiaino di senape forte
1 cucchiaino di sale
1 cucchiaino di timo
1 cucchiaino di basilico
2 noce moscata kryddmått
un poco di aceto di vino bianco
Evocare almeno 30 minuti, con le spezie nel medio termine e lasciar raffreddare.
Salsa di besciamella
2 cucchiai di burro o olio d'oliva
2 cucchiai di farina
7 dl di latte
3 dl di formaggio
1 / 2 cucchiaino di sale
2 pizzichi di noce moscata grattugiata
Rosolare il burro con la farina e mantecare bene.
Con un goccio di latte e mescolate stra ancora di più fino al addensato. Nel resto del latte, un pizzico di sale e noce moscata. Portare ad ebollizione per la pasta e montata, far bollire 3 minuti, e poi togliere dal fuoco.
Nel formaggio 2,5 dl, a buon mercato va bene. Mescolate fino a quando il formaggio è fuso.
Compose scorte:
1/2 del besciamella
2 fogli di lasagne a coprire l'intera forma
3 della metà dei bolognesi
4 fogli di lasagne
5 il resto del bolognese
6 fogli di lasagne
7 besciamella
8 1 / 2 dl di formaggi saporiti come il Parmigiano Reggiano Lasciate riposare almeno 30 minuti e prendere una pausa o fare i piatti. Ora, si dà a tutti i gusti e le piastre sono attenuati. In forno (o congelare quando raffreddato a cuocere in un altro momento) a 200 gradi per una mezz 'ora, o fino a quando il formaggio è un colore dorato. Tutto è già pronto, quindi è solo il gusto che decide. MANGIA!
En lasagne på svenska:
Italiensk bolognese
2 stora lökar
2 vitlöksklyftorsteks mjuka i smör
400 gram brynt köttfärs
800 gram krossade tomater
1/3 tub tomatpuré
1 msk socker
1 tsk stark senap
1 tsk salt
1 tsk timjan
1 tsk basilika
2 kryddmått muskot
lite vitvinsvinäger
Koka ihop minst 30 min, i med kryddorna efter halva tiden och låt svalna.
Bechamelsås
2 msk smör el. olivolja
2 msk mjöl
7 dl mjölk
3 dl ost
1/2 tsk salt
2 krm riven muskot
Bryn smöret, i med mjölet och vispa ordentligt.
I med en skvätt mjölk och rör ännu mer tills redningen tjocknat.
I med resten av mjölken, lite salt och muskot. Koka upp under massa rörande med visp, koka 3 min och sen bort från värmen.
I med 2,5 dl ost, billig går bra. Rör om tills osten smält.
Komponera lagren:
1 hälften av bechamelsåsen
2 lasagneplattor som täcker hela formen
3 hälften av bolognesen
4 lasagneplattor
5 resten av bolognesen
6 lasagneplattor
7 bechamelsås
8 1/2 dl smakrik ost, gärna parmesan
Låt den vila minst 30 min och ta en paus eller diska. Nu har den göttat ihop sig med alla smaker, och plattorna har mjuknat.
In i ugnen (eller frys när den svalnat för att grädda en annan gång)på 200 grader i en halvtimme eller tills osten är gyllenbrun. Allt är redan tillagat, så det är bara smaken som avgör.
ÄT!
Och på italienska, dagens alla nya ord:
Bolognese italiano:
2 cipolle grandi
2 spicchi d'aglio
fritti nel burro morbido
400 grammi di carne macinata rosolata
800 g di pomodori tritati
1 / 3 del tubo di pomodoro
1 cucchiaio di zucchero
1 cucchiaino di senape forte
1 cucchiaino di sale
1 cucchiaino di timo
1 cucchiaino di basilico
2 noce moscata kryddmått
un poco di aceto di vino bianco
Evocare almeno 30 minuti, con le spezie nel medio termine e lasciar raffreddare.
Salsa di besciamella
2 cucchiai di burro o olio d'oliva
2 cucchiai di farina
7 dl di latte
3 dl di formaggio
1 / 2 cucchiaino di sale
2 pizzichi di noce moscata grattugiata
Rosolare il burro con la farina e mantecare bene.
Con un goccio di latte e mescolate stra ancora di più fino al addensato. Nel resto del latte, un pizzico di sale e noce moscata. Portare ad ebollizione per la pasta e montata, far bollire 3 minuti, e poi togliere dal fuoco.
Nel formaggio 2,5 dl, a buon mercato va bene. Mescolate fino a quando il formaggio è fuso.
Compose scorte:
1/2 del besciamella
2 fogli di lasagne a coprire l'intera forma
3 della metà dei bolognesi
4 fogli di lasagne
5 il resto del bolognese
6 fogli di lasagne
7 besciamella
8 1 / 2 dl di formaggi saporiti come il Parmigiano Reggiano Lasciate riposare almeno 30 minuti e prendere una pausa o fare i piatti. Ora, si dà a tutti i gusti e le piastre sono attenuati. In forno (o congelare quando raffreddato a cuocere in un altro momento) a 200 gradi per una mezz 'ora, o fino a quando il formaggio è un colore dorato. Tutto è già pronto, quindi è solo il gusto che decide. MANGIA!
torsdag 10 september 2009
Domanda och Domani
Vad är skillnaden? Anledningen till att jag inte fattat allt vad Francesca menat när hon kollat på oss med frågande ögon är att "imorgon", domani, är rätt så likt "frågor", domanda. Nu vet jag precis när jag ska säga "no", så att jag slipper fråga på italienska. Imorgon ska jag öva på ALLA frågeord.
Dagen har flutit på i samma stil som gårdagen. Massa, massa nya italienska ord och fler övningar i särklassen. Ibland vill jag ställa mig upp och förklara att jag faktiskt är ganska smart i Sverige och kan uttrycka mig huur mycket jag vill. Men jag vet inte hur man säger det. Jag känner mig handikappad, och vet att de andra i klassen känner likadant. Det är en konstig känsla att sitta bredvid en tjej från London och inte kunna säga mer än "hej, ja, bra, imorgon, varsågod, goddag, hejdå". I vår klass har alla fått stroke och får lära sig prata från början.
Nu på eftermiddagen har jag skrubbat både den äckliga duschen och den äckliga vasken i köket. Det måste ha tagit säkert ett år innan det bildats så tjocka lager. Trodde först att det mer skulle likna en arkeologisk utgrävning än lite torkande. All skit och kalk gick bort med en vanlig skrubbsvamp! Vilket betyder att de som bor här bara skiter i att städa. Jag städar gärna en gång i månaden om jag slipper brunt mögel i duschen och en tupé i avloppet. När de andra kom hem var de jätteförvånade över hur annorlunda det såg ut. Nu när de vet hur rent ser ut verkar de förstå vad smutsigt är.
Det är fortfarande varmt om dagarna och myggigt om nätterna. Jag har fått åtta nya myggbett varav två i ansiktet. De andra i klassen känner mig nu som killen som är dum i huvudet och har massa finnar. Gött!
Jag har upptäckt en fruktbutik i kvarteret som drivs av indier. Färska persikor, nektariner, vindruvor och apelsiner får man till billigt pris i brun papperspåse. Zoltan frågade om jag ville gymma med honom, men jag förklarade att jag aldrig i h-vete tänker stänga in mig på ett flottigt gym och svettas ihjäl när det redan är skitvarmt som det är. Jag ska hitta en simhall. Zoltan jobbar på gym hemma i rumänien berättade han sen. Han är jättebiffig, men otroligt lugn, artig och snäll. Han är rätt kass på engelska, men det gör inget. Jag kan lika gärna ta en bit bröd även fast jag frågade om en öl. Jag förklarade senare efter lite dåligt samvete att jag visst kan gymma, men att det då får bli när man behöver mer än hud på sig för att inte frysa.
Det blir mycket pasta, bröd, frukt och grönsaker. Här är den typiska dieten:
Och grannen torkar chilli på plaststolen i trädgården.
Jag har just sett första avsnittet av svt's nya serie om svenska familjer som får bo med urinvånare runtom i världen. Känns bra att ha en koppling till moder svea., och väldigt spännande. Särskilt med den familj som kommer från Ludvika och aldrig ens varit utomlands. "Varsågod, här har ni lite larver, sätt dig här borta. Det där är toaletten". Jag lyssnar på p3 och nyheterna på eftermiddagarna efter skolan också.
Imorgon blir det kanske stranden! Men först lite fler artighetsfraser, maskulina frukter, oregelbundna verb och låtsandes som att jag förstår.
Buono notte, ci vediamo a domani
Sightseeing och solsting
Igår var vår första dag i skolan. Efter att vi lyckas ta oss till rätt adress var vi tvungna att hitta rätt ingång, rätt, korridor och rätt hiss kom vi fram språkavdelningen. Det visade sig att vi inte var anmälda trots alla mail och bekräftelser vi fixat med innan avfärd. Ett nej på italienska har vi nu lärt oss att det kan bli ett ja efter lite tjatande och per favore. Tempot på kursen är högt och allt som sägs är på italienska. Förr att förrvirra oss ytterligare heter den första läraren Francesca (fransyska) och den andre Germana (Tyskland). Jag fattade ungefär hälften, men verkar ändå ligga bra till i jämförelse med de andra. Spanjorerna och fransmännen har i och för sig en del gratis i liknande ord och uttryck, men det visade sig raseras lite av deras oförmåga att uttala på italienskt vis. Jag och Calle är tvärtemot fåordiga men ack så korrekta!
När Fransesca frågar om alla förstått, förstår jag oftast inte vad hon säger. När jag väl gör det vet jag inte hur man frågar vad hon menade. Moment 22.. Hur som helst så värker det i hjärnan, alltså lär vi oss säkert en massa. Italienarna är alltid hjälpsamma och även man inte förstår vad de säger så förstår man ungefär.
Igår eftermiddag gav vi oss ut i hettan (31 grader i solen) för att köpa telefonkort. Efter tre butiker och många frågor har vi nu italienska telefonnummer. Mitt svenska nummer kommer jag att kolla om kvällarna.
Här letar vi telefonbutik. Bilar och människor överallt! Tutor och skrik.
Efter telefonaffärerna köpte vi glass och satte oss vid piazza del popolo. Här sitter Karin, jag och Calle och eftermiddagssteker med turisterna.
Piazza del Popolo i skymningsljus med villa Borghese i bakgrunden.
Tvillingkyrkorna
Promenaden fortsatte vidare hemåt förbi vatikanstaten. Det ser alltid lika kul ut när små nunnor kör fort och tutar. Väl hemma lagade jag pastasås med saliccia och färsk pasta. Otoligt gott efter en lång dag. Efter att läxan var gjord vid 22 somnade jag direkt.
När Fransesca frågar om alla förstått, förstår jag oftast inte vad hon säger. När jag väl gör det vet jag inte hur man frågar vad hon menade. Moment 22.. Hur som helst så värker det i hjärnan, alltså lär vi oss säkert en massa. Italienarna är alltid hjälpsamma och även man inte förstår vad de säger så förstår man ungefär.
Igår eftermiddag gav vi oss ut i hettan (31 grader i solen) för att köpa telefonkort. Efter tre butiker och många frågor har vi nu italienska telefonnummer. Mitt svenska nummer kommer jag att kolla om kvällarna.
Här letar vi telefonbutik. Bilar och människor överallt! Tutor och skrik.
Efter telefonaffärerna köpte vi glass och satte oss vid piazza del popolo. Här sitter Karin, jag och Calle och eftermiddagssteker med turisterna.
Piazza del Popolo i skymningsljus med villa Borghese i bakgrunden.
Tvillingkyrkorna
Promenaden fortsatte vidare hemåt förbi vatikanstaten. Det ser alltid lika kul ut när små nunnor kör fort och tutar. Väl hemma lagade jag pastasås med saliccia och färsk pasta. Otoligt gott efter en lång dag. Efter att läxan var gjord vid 22 somnade jag direkt.
onsdag 9 september 2009
Flängarunt-dagen
En lång dag, som mer känns som en tre, fyra dagar minst. Jag har flängt runt för att hitta skolan tillsammans med Zlotan, min rumänske(?) rumskamrat. Därefter pizza i magen och espresso på magen och byxorna tillsammans med Calle och Karin.
Vi letade oss fram till något slags statligt kontor för att få en s.k. "Codice Fiscale", Italiens motsvarighet till personnummer. Utan detta kan man tydligen varken studera, hyra lägenhet eller öppna bankkonto. Det blev en lång väntan; nummerlappssystemet verkade mer vara ett lotteri än en turordningslista. Olika bokstavs- och nummerkombinationer blinkade upp i vitt och grönt växlandes..När man till slut fick sitt nummer på skärmen som delvis var täckt av enkla reklamtrailers skulle man gå till en "Sportelli" med ett nummer. Vi låtsades att det var lotto och småropade "sportelli!" lite skämtsamt. Jag hann köpa en kaffe i en automat och samtidigt pilla in myntet i fel fack. Efter lite fiskande med en penna och fnissande från donnor bakom fick jag en blaskig capuccino med sked i (helt otroligt vad automatiskt). Växeln försvann på något sätt i maskinen.
Efter att vi fått lite stämplar på ett papper av en silverhårig italianogubbe med guldkedja och uppknäppt rosa skjorta drog vi till mataffären. Frukt, grönt och kaffe är billigt i Italien! Likaså vin och öl. Med fyra matkassar i handen skildes jag från Calle och Karin som drog hem. Jag irrade runt och fågade efter bussar och grejer. Till slut kom jag på en buss, som gick åt fel håll. Ett pendeltåg, lite kringflackande, tinande korv och en taxiresa senare var jag hemma.
Nu på kvällen åkte jag buss till Ponte Sisto där de svenska kamraterna bjöd på middag i sin lilla vindslya. Pasta med tomatsås som primo plato och salsiccia med sallad som secondo. Gott efter allt vandrande! Nu ska det släckas för imorgon väntar första dagen på spåkkursen.
Dagens bilder:
Min gata. Upp för backen till vänster så är jag hemma.
Tibern (Tevere) och broarna om kvällen.
Här bor Calle och Karin, mitt i smeten intill massa restauranger och turister.
Arga lappen. Mina rumskamrater hade tydligen världens fest här i lördags. Det står något om att respektera sina grannar. Ska översätta till imorgon.
Buono notte!
Vi letade oss fram till något slags statligt kontor för att få en s.k. "Codice Fiscale", Italiens motsvarighet till personnummer. Utan detta kan man tydligen varken studera, hyra lägenhet eller öppna bankkonto. Det blev en lång väntan; nummerlappssystemet verkade mer vara ett lotteri än en turordningslista. Olika bokstavs- och nummerkombinationer blinkade upp i vitt och grönt växlandes..När man till slut fick sitt nummer på skärmen som delvis var täckt av enkla reklamtrailers skulle man gå till en "Sportelli" med ett nummer. Vi låtsades att det var lotto och småropade "sportelli!" lite skämtsamt. Jag hann köpa en kaffe i en automat och samtidigt pilla in myntet i fel fack. Efter lite fiskande med en penna och fnissande från donnor bakom fick jag en blaskig capuccino med sked i (helt otroligt vad automatiskt). Växeln försvann på något sätt i maskinen.
Efter att vi fått lite stämplar på ett papper av en silverhårig italianogubbe med guldkedja och uppknäppt rosa skjorta drog vi till mataffären. Frukt, grönt och kaffe är billigt i Italien! Likaså vin och öl. Med fyra matkassar i handen skildes jag från Calle och Karin som drog hem. Jag irrade runt och fågade efter bussar och grejer. Till slut kom jag på en buss, som gick åt fel håll. Ett pendeltåg, lite kringflackande, tinande korv och en taxiresa senare var jag hemma.
Nu på kvällen åkte jag buss till Ponte Sisto där de svenska kamraterna bjöd på middag i sin lilla vindslya. Pasta med tomatsås som primo plato och salsiccia med sallad som secondo. Gott efter allt vandrande! Nu ska det släckas för imorgon väntar första dagen på spåkkursen.
Dagens bilder:
Min gata. Upp för backen till vänster så är jag hemma.
Tibern (Tevere) och broarna om kvällen.
Här bor Calle och Karin, mitt i smeten intill massa restauranger och turister.
Arga lappen. Mina rumskamrater hade tydligen världens fest här i lördags. Det står något om att respektera sina grannar. Ska översätta till imorgon.
Buono notte!
måndag 7 september 2009
Framme! Skratta, gråta eller sova?
Efter ett par timmar på Arlanda och några till i luften har jag då landat. Flygresan gick bra och jag träffade ett förvirrat pensionärspar från Åkersberga som även de ville ta sig till Termini, centralstationen. Efter att de pratat på dålig engelska med en uniformklädd kille på Fiumicino (flygplatsen), och lyssnat på ännu sämre engelska så ryckte jag in. Vi sällskapade in till Rom och torrpratade en massa. Jag var skitsvettig och torkade mig mer i ansiktet med skjortärmarna än vad jag lyssnade till Åkersbergapensionärens historier om representationsresor på 70-talet.
50 kg packning och jag kom till slut fram till stan, där jag blev haffad av en taxichaufför direkt. Trodde jag! Det var ingen taxi, men det gick snabbt och det var billigt. När han frågade var jag kom ifrån sade jag att jag var svensk, men hade italienska kusiner som jobbade som poliser (just in case utifall han hade velat rånat mig). Kom fram efter många svängar och hojtande till förbipasserande frågandes efter beskrivning..till via del craphole numero uno. Riktigt risigt är det, men jag har ett eget rum.
I lägenheten bor konstigtnamn1 (italienare som jobbar), konstigtnamn2 (italienare som pluggar), konstigarenamn1 (rumän som pluggar) och jag. Nu när jag skriver är det en italiensktalande tjej här också, hon verkar känna någon.
Vattnet smakar konstigt, men de andra dricker av det så då gör jag det också. Rummet är helt okej, duschen är lite äcklig och köket har en fin patina från ca: 1967. Jag har ett fönster mot gården som står vidöppet och internet på rummet (jaaaaa!). Imorgon bär det av till affären som var stängd när jag anlände. Till middag fick jag lite fryst pizza av rumänske killen, som först trodde att jag pluggade agricultur (agrikultur som i bonde). Missförståndet är nu utrett. Alla har skor inomhus, får se hur länge mina svenska fötter står ut med det.
Trots att verkligheten blev något sämre än förväntningen känns det jättebra att vara här!
Imorgon ska jag träffa Calle och hans tjej som verkar haft boendetrubbel. Nu ska jag sova på sängen med jättetjocka madrassen som efter vändning bara har kissfläck (låtsas att det har varit kaffebjudning här) på undersidan.
Dagens bilder:
Med egna sängkläder och nya pocketböcker känns det som hemma.
Skrivbordet och så tvätten som inte riktigt hann torka innan jag åkte.
Fyra meter i tak och någon har bemödat sig att måla på det här viset. I samma stad som sixtinska kapellet... Svenska färger i alla fall.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
