Hemma

Nu är jag hemma sedan slutet av juli och italienbloggen får fungera som ett minne och inspiration till dig som vill besöka Rom för studier eller egentligen vad som helst.

Det har varit ett otroligt lärorikt och roligt år. Jag presenterade det sista projektet på italienska! Jag klarade det till slut.

Tack för allt stöd. Det finns tankar på att starta en arkitektur-/designblogg.. helt personlig såklart, det finns redan så många som är så bra på att snappa upp vad som händer i dessa världar. Jag ska försöka vara bäst på att representera min värld.

Arrivederci! David Bergman, numera svensk under återupplärning.

Ouppdaterat!

Ojojoj vad mycket det är som händer hela tiden. Jag ska precis flytta till min tredje lägenhet till centrum av vackra Trastevere och försker hitta någon som övertar mitt nuvarande rum samtidigt som jag letat lägenhet i Göteborg och jobbar 16 timmar om dagen för att klara av deadline för biblioteksprojektet. Sen har jag två kurser till... Herregud.

Lite fritid finns det ändå. Två timmar varannan dag rymmer jag till parken och läser i solen. Strandresan blir uppskjuten varje dag :)

I Rom är det skitvarmt och svettigt och stressigt och samtidigt helt fantastiskt. Jag trivs otroligt bra med alla nya vänner, och nu när språket inte längre är ett stort problem undrar jag om jag verkligen ska åka hem igen? Men det ska jag! För ett år åtminstone.

Om jag har tid innan jag slocknar ikväll ska jag ladda upp massa med bilder.

Bilder från Mars

Jag hittade massa bilder som nästan fallit glömska. Här är Mars i bilder:

En av alla tusen kyrkor

Promenad med klassen i civil konst

Militärpolisen har bråttom och kraschar rutan på en buss

Ett av Mussolinis momument i Eur

Kvar i Eur. En hand sträcker sig mot en kolonn som sträcker sig mot skyn

På Marias takterrass med Carlos

Utflykt till Villa Adriana

Faststängd i bibblan, askmoln gånger två

Jag lever trots att det inte syns här! Jag har befunnit mig i ett bibliotek i två veckors tid. Ett bibliotek som jag ritar som sista stora projektet här i Rom. Det är inspirerande, frustrerande, svårt men också roligt. Framförallt är det tidskrävande!

När det finns tio minuter över, till och med på helgen, så går tiden till att äta. Imorgon måndag är det möte med professor för revision, och jag har just avslutat helgens arbete. Nästa vecka hoppas jag att det blir lugnare.

Vädret börjar bli sommar, och en lunchrast i solen resulterade i röd näsa och panna. Utanför tutar alla bilar och moppar för att fira dagens fotbollsseger mot Milan och eventuell finalvinst. Om Roma vinner kommer det bli livat i flera veckar, så vi får se :)

Vi hade stor grillträff vid lunch igår, det är alltid lika gott med vårens första grillning! Jag gjorde 20 hamburgare, andra fixade massa potatis och sallader. Svensken fixade såklart grillen! Nu luktar allas kläder skogsbrand efter brinnande salsiccia, men det var det värt.

Jag har tagit massa foton som vanligt, men har inte haft tiden till att redigera och lägga upp dem.. hoppas på tid imorgon eftermiddag. Hoppas även på att Islandsvulkanen lugnar ner sig så att Anders kan flyga hit och hälsa på.

"They promised us cash, but they gave us ash" som britterna säger. Skärpning Island.

Skolkris, påsk och vårsol

Nu var det länge sedan jag skrev. Jag har hoppat av kurserna på universitetet och börjat på nya. Jag hade så otroligt tråkigt och när intresset svackar så försvinner motivationen totalt. Jag har börjat på nya kurser som alla verkar bättre, men har därmed också fyra veckor att ta igen i fyra olika kurser.. oj oj. Därför har jag inte ens haft tid att kolla mailen, och inte heller skriva här.
I kombination med vårsol, promenader och utflykter de lediga timmarna förstår man att datorn inte varit besökt särskilt frekvent.

Förra veckan hyrde jag bil tillsammans med fyra bekanta arkitekter och studenter. Vi hade föreställt oss en sån där amerikansk roadtrip där man blåser fram på motorvägarna, lyssnar på hög musik och stannar till på landsbygden för att äta och upptäcka outforskade områden.

Precis så blev det! Vädret var perfekt, och efter lite trafikkaos tog vi oss ut från staden som alla vägar leder till. Kartan räckte bara till första motorvägsutfarten, så vi försökte resonera oss fram med väderstreck och det gick till slut. Vi tog en massa bilder som Carlos, min klasskompis har hemma. Jag ska påminna honom om att dela med sig så de kan visas upp här.

På kvällen nådde vi Frascati, en liten stad utanför Rom. Alla ställen har sina kännetecken och i din här staden var det gris, svin och fläsk. Vi tog en öl ståendes på torget som alla andra och köpte lite porchetta (grillat och kryddat griskött) som vi åt med fickkniv. Därefter bar det av till en liten restaurang som specialiserat sig på slow food, långsamt tillagad mat. Långsamt i italien betyder ultrarapid. Det fanns ingen meny så vi tog rådet att prova lite mixade förrätter från orten. Vi fick porchetta, salami, salsiccia, torkar fläsk, prosciutto, lite ost och en till sorts porchetta. Allt utom osten var gris och herregud vad vi blev mätta. Köttchock är nog rätta ordet. Det blev ingen huvudrätt och vi räknande fram till att vi nog fått i oss ett halvt kilo gris var.
Tre av fem sov i bilen på vägen tillbaka.

Resten av tiden har tillbringats i Rom där uteserveringar byggs för fullt och turisterna har återvänt. Gatorna börjar bli fulla och likaså barerna som är smockade alla dagar i veckan.

Nu sitter jag och ritar på en biblioteksanläggning, 2800 kvm, så jag ha ren hel del planering framför mig.

Bilder och mer uppdatering kommer strax! Börjar så smått komma ikapp med allt arbete igen.

Marssjukan..

...har slagit till igen! Fyra år i rad, helt otroligt. Men så hoppas jag på att få vara frisk resten utav året igen :)

2005 var det duvbakterier som gav svinkoppor och stafylokocker som åt upp halva ansiktet.

2006 blev det akutbesök igen då jag choppade av tumsenan med en grillspade.

2007 Kräksjuk

2008 Nässelutslag. Blev hur rädd som helst och trodde jag fått bältros. Men det drabbar tydligen rätt många i 20-25årsåldern och bara en gång. Som vattenkoppor.

2009 Kom jag försent till arkitetkurresa till Paris på grund av den jäkligaste magsjuka jag någonsin upplevt.

2010 är alltså helt okej. Te, buljong och skorpor i tre dagar, och sen så försvann febern.

När mars-april kommer då känner min kropp av att det blir vår och blir sjuk så jag kan vara frisk ett år till. Perfekt. Hoppas verkligen att jag inte smittat någon av de andra sex som bor här.

Det är klart att det kanske inte är så kul att höra om en massa sjukdomar, men det är det som dominerat vardagen senaste dygnen. Imorgon blir det tillbaka till skolan med den galne historieläraren och en kurs i "civil konst". Jag tog en del bilder i helgen också som kommer upp..

Hoppas ni andra håller er friska!

Skitvàder

Det regnar och blàser. Paraply nummer fem har gàtt sònder, kvaliteten pà gatuexemplaren àr usel, trots det tvingas man kòpa nya nàr man glòmt ta med sig det stora bra paraplyet.

Morgonen bòrjade med en kvarts fòrsening med sardinvagnen som var fullpackad pà grund av vadret. Vàl inne i klassrummet fick jag utstà en fem minuters utskàllning och vitsande om varfòr jag var sen fràn en professor som àr minst 100 àr gammal. Han undervisar i arkitekturhistoria. Vi àr vana vid att professorn vanligtvis anlànder tidigast niotiden om lektionen àr schemalgd till klockan àtta. Inte just den hàr gubben.. Varje person (ca: 10 stycken mellan 8.45 och 9.30) fick sin stund i rampljuset innan denne fick sàtta sig:
"Hur gòr du nàr du gàr pà bio? Kommer du en halvtimme sent dà ocksà? "
"I staterna har eleverna minsann respekt, och de vàntar en kvart innan professorn anlànder."
"Du kan se den hàr lektionen som en ensam undantagsò i ditt annars kaosartade liv. Hàr gòr vi som det stàr pà schemat."
"Ursàkta? Tror du att det ràcker med ursàkta? Du stòr alla andra. Ursàkta.. det àr inte mitt problem, det àr ditt. Klockan àr nio. Hade du parkeringsproblem? Det spelar ingen roll, alla ròr vi oss genom samma trafik pà morgonen."
"Dàr har vi ett ansikte i dòrrglipan. Kom in fòr all del och slà dig ner. Hàr àr ingen stress. Ursàkta? Du àr 45 minuter sen. Tànkte du att det vore skònt med lite sovnmorgon. 45 minuter.. det finns inget du kan sàga. Bussen làngsam? Det finns INGA ursàkter. Ja sàtt dig du. Jag vàntar, vi vàntar. Ta av dig jackan. Sà ja. Ta upp blocke tocksà, hàlsa pà dina kamrater. °r hon fàrdig? Okej, var var vi?" Och sà gnisslar dòrren till igen... en kille pratade emot. Han fick gà en annan kurs.

Resten av lektionen var intressant, det jag fòrstod. Ska fòrsòka se om det finns nàgot annat jag kan làsa istàllet.

Tillbaka till nàsta lektion, nàgot slags urbanistiskt projekt.
Vi springer runt pà kanske 10 olika klasser var denna vecka fòr att reka... hoppas jag fàr ihop ett schema snart!

Tillbaka till vårtiden - Bildkavalkad

Sverige (tack Anders för lyxig bäddsoffa) och Danmark (tack Mindaugas för gästfriheten i köpenhamn) var kallt men gästvänligt. Fest, fika och förfrysning av fötter non stop! Vi hade jättetrevligt, även om jag inte hann träffa alla.

Trafiken var igång igen som tur var, även om en fallen elledning stoppade mig på vägen till flyget. Som tur var var de flesta positiva skåningar som glatt väntade på ersättningsbuss i snöstorm.

Här följer en massa bilder från senaste veckan:

Sverige: det svartvita landetKyrkogård täckt av snö vid Danska vägen

Utsikt från tåget. Vitt, grått och svart.

Väl hemma hos Anders upptäcktes glassplitter och

vodkaluktande kläder i resväskan...

Jag och Sebbe ser oskyldiga ut på förfesten
En filmkyss? Finns det en brandsläckare här?
Anders i sitt eget hem med nytt kök

DanmarkLufthavn Kastrup är nyrenoverad

"Tryck på Hansen så släpper vi in dig". 25% chans!

Italien: Landet med färg

Franska akademien i Rom

Citronträden vid Villa Medici

Första vårdagen! Jag och Maria blickar ut över staden från trädgårdenFlorentina (Carlos flickvän) har hittat sin favoritbutik

Därefter hittade vi nya bakelse- och glasstället

En pyjamas måste inte vara färgglad med tryck

Fransk kontemporär stuprörskonst

Karaokekillen, hundra ciao och ett kilo Merluzzo

Roms första snö föll förra veckan, jag vet inte om jag kommenterade det. Känns lite meningslöst när hela Sverige är i snökaos. Vi fick tre centimeter som försvann på fem timmar. Barn, ungdomar och till med äldre herrar blev helt fnatt och kastade snöboll vid busshållplatsen på morgonen. För mig såg det mest ut som slask, men det är klart, att om det är första gången på 25 år som taken i Rom är vita så är det speciellt. En amerikansk tjej som jobbar som lärare här berättade att eleverna, som aldrig sett snö inte ens fick springa ut från lektionen.. Kan tillägga att hon är uppväxt i Buffalo, Amerikas snow city.


Jag kommer som sagt bra överens med alla nya rumskamrater. Barbara som bott i mitt rum sin sista vecka i Rom har lämnat landet i tårar för att återvända till Peru. Lite sorgligt, men sånt är livet. Vi har haft många film och kortspelskvällar vi kan minnas, och jag är bjuden till Peru nästa vinter!

En av alla coinquilinis, "medinneboende", har jag inte sett förrän nu! Han arbetar tydligen utanför stan och när han väl sover här kommer han hem vid ett-tiden och lämnar vid åtta på morgonen. Han sover hos sin flickvän eller sina föräldrar mestadels och är aldrig här dagtid. Utom när han på tisdagar eller onsdagar kommer hem för att snabbt gå in i sitt rum, stänga dörren för att vråla italiensk karaoke i tre timmar. Först undrade vad det var för ett dåligt tv-program han såg, sen insåg jag att rösten var densamma. Jag började skratta till en början och gick ut på balkongen för att höra om det hördes ut. Italienska smörsånger, poplåtar och hip hop tolkat av tondöv eftermiddagssångare ekade mellan husen. Efter en timme skrattade jag inte längre.

Jag frågade de andra vad den där Alessio var för typ, och de frågade direkt om jag hört honom sjunga och började skratta själva. Hoppas han kommer hem när jag är i skolan, och inte ännu en gång då jag försöker plugga.

Är igång med gymmet igen. Det bästa är bastun och det sämsta är att man säger ciao kanske hundratjugo gånger på en timme. Först till personalen, sen ska man hälsa på ALLA i omklädningsrummet. Vadå, det är väl bara trevligt tänker ni. Men när jag hunnit byta om till första skon och sagt ciao kanske sju gånger, så är det någon som har tränat klart för dagen och ska gå. Då skriker han ciao så att alla hör och får en kör av kanske tio ciao tillbaka. Sen ska man ciaoa på alla som man sitter bredvid och tränar. Och när man till slut går efter att ha tränat munnen mer än kroppen är det dags att själv skrika ciao och få tio stycken tillbaka. Sen ska man bara säga hejdå till tjejen i kassan innan man hinner ut. Och så är det kul att alla har badrock och badtofflor. Hemtrevligt minst sagt.



Ett kilo Merluzzo har jag ätit i veckan också. Ordboken berättade att jag köpt torsk, vilken tur. Jag har ockuperat köket för att tina, dubbelpanera, steka och portionsförpacka all fisk. Det blev jättegott, och det visade sig att panerad fisk i bröd som en hamburgare är kanongott när man varit ute på helgen och kommer hem sent.

Till helgen far jag till Göteborg en snabbis och HOPPAS att färden går bra med tanke på allt väder.

Kalldusch och ventilationsproblem

Så här kan luften röra sig i en självventilerad kontorsbyggnad

beroende på planuppdelningen

Vaknade alldeles för sent idag. Jag snubblade in i en svensk kille och åt middag med honom och hans två svenska tjejkompisar igår kväll. Vad otroligt skönt det är att prata sitt eget språk! Allt går så mycket smidigare, och man kan verkligen lära känna folk på ett så mycket mer effektivt sätt. Alla nyanser, alla speciella ord.. skönt med språkpaus med andra ord.

Vi drog vidare till en privat fest, där jag ar garanterat yngst. Där fanns allt från konstnärer med stora frisyrer, till kostymherrar och tjejer i högklackat. Jag minns att jag fastnade i en konversation* med en 50-nånting kvinna som arbetade som domare innan minglet utvecklades till dans och porträtt av alla besökare på väggen. Jag gjorde två, och vet att en av tjejerna skrev bitterfitta på väggen. Just då verkade det som en kul idé, de andra trodde väl att det var namnet på personen.

Efter korvfrukost var det dags för söndagsdusch. Söndagsduschen är en vana jag utvecklat. När de flesta andra är och blir matade hos sina föräldrar utanför stan, när det inte finns några tider att hålla och när varmvattnet borde finnas, så passar jag på med en totalrengöring. Ansikte, fötter, hår.. allt! Sen kan man gå i handduk från badrummet eftersom man är ensam och göra en kopp kaffe.

Precis när jag hade schampo i hela håret och ansiktet, tvållödder som täckte minsta kvadratmillimeter på ryggen där det är svårt att komma åt... så tar vattnet slut! Fy helvete.
Först blev det ljumm t 20 sekunder, så jag väntade med tvåliga ögon på att det skulle komma tillbaka... men nej, det blev iskallt istället. En arm i taget till att börja med, det var såå kallt att det inte var tänkbart att bara ställa sig under, men jag var tvungen.

Garanterat vaken och med säkert lite duschcreme kvar i öronen spillde jag ut kaffet över den nyrengjorda spisen..

Sånt är livet. Resten av dagen har jag lyssnat på radio och gjort illustrationer till ventilationsarbetet med äkta skinn.

Nästa vecka har jag två till tentor, sen är det bara en kvar. Lycka till till mig själv.
Har fortfarande inte hittat en bastu eller simbassäng i närheten av nya lägenheten.

Så här rör sig luften i Sverige när det är kallt ute och man vädrar.
I Italien hade alla pilar varit blå, fönstret knappt gått att öppna och elementet fullt av kalluft förutom mellan 19 och 22 då lite vatten får det att rassla till.

36 timmar vaken och regnväder

Så länge har jag varit uppe. Idag var dagen för den stora examen! Som den tidsoptimist jag är tänkte jag att jag åtminstone skulle vara klar med min projektportfölj till midnatt. Klockan 03.15 började jag sätta ihop presentationen.

Högt över staden. Teatro Marcello(?) i bakgrunden

Efter att återigen ha väntat, idag fem timmar, på att få prata med proffessorerna var det dags. Då kom jag på att jag glömt modellen jag byggt av caféet och bokhandeln jag ritat. Modell var inget krav, men jag tänkte att det skulle bättra på mina betyg som ligger precis mellan A och B..

Det blev alltså B i sista projektet och sammanlagt betyg för allt slit med workshopar, hårsliteri, limbrännskador och "ursäkta men jag förstod inte riktigt": blev 27 poäng av 30. Helt nöjd!
Det var några som fick full pott, men det struntar jag i. Nu ska jag fira med chips och film innan jag somnar vid 21-snåret.


Ute regnar det, och såhär kan det se ut när vi är ute och upptäcker den tomma staden Rom som annars kryllar av folk.

Modeller: Barbara & Aina, Peru & Spanien

Museibesök inför restaureringstentan med Maria och Carlos

Plugg

De gamla marknadskorridorerna i Forum Trajanus

Carlos och Maria

Många korridorer, vrår, trappor och utkikspunkter

Äntligen internet!

Flyttlasset

Nu har jag flyttat till en ny, fräschare, större och mer central lägenhet. Det känns jättebra!
Jag bor tillsammans med sex andra; fyra italienare, en holländska och en peruanska.

Det är examensveckor och jag sitter parkerad vid mitt nya stora skrivbord dagarna i ända och ritar, bygger modeller och skriver uppsatser. Barbara, den peruanska tjejen jag känner från skolan bor tillfälligt i mitt rum tills hon flyttar hem. Hon hjälper mig bygga modeller och spelar spansk musik.

Min arbetsplats. Jag har ett till skrivbord som fungerar som avlastningsyta.
Mycket grejer blir det..

Vi bor alldeles intill järnvägen som leder till flygplatsen, så då och då blir det pratpaus mitt i en mening. Som tur är växte man upp nära en järnväg, så det är inga problem att sova.

Nya sängen. 120 cm istället för 90. Den gnisslar inte heller!

Den första tentan var hemsk! Ett muntligt förhör på tjugo minuter om restaurering på italienska. Jag var tvungen att redogöra för i princip alla stora händelser vad gäller utgrävningar och återuppbyggnad från 500-talet till nutid. När jag sa något fel fick jag en arg blick och professoressan frågade om jag verkligen var intresserad av ämnet. Min italienska är inte vad den borde vara, så jag fick rita en hel del. När jag inte hittade orden försökte jag på engelska, men fick bara en frågande blick till svar. "Min engelska är som din italienska", vilket jag tolkade som mindre bra. Med lite pluspoäng för att vara utlänning och försök till att verka jätteintresserad av ämnet lyckades jag skrapa ihop 26 poäng av 30. Inte dåligt! Vi firade första tentan på stammishaket Ai tre scalini med aperitivos och vin.

Födan består mestadels av blodapelsiner, bröd, pasta och pesto. Snabblagat och billigt! Apelsinerna från Sicilien, och särskilt de röda, är vinterns höjdpunkt.

Här pressas det färsk juice.

Kallt och regnigt

är det här! Riktigt trist. Visst är det plusgrader, runt 8, men otroligt kyligt inomhus eftersom isolering och tätade fönster inte existerar. Golven är av sten och keramik, och kalla även med tofflor.. huh.
Har tillbringat pauserna i uppsatsskrivandet på att kolla efter offentliga badhus (man måste ha läkarintyg för att simma i vanlig simhall) med varmt bad. Har bara hittat lyxvarianter på hotell, så får överleva på fem minuters varmvatten här hemma.

Den sista projektveckan för terminen har just dragit igång och uppgiften är teoretisk, alltså den fjärde skrivuppgiften jag måste avsluta på två veckor. Trist!
Ikväll flyr vi från skolvärlden till Nuovo Olimpia, en biograf som visar filmer på originalspråk.
Kvällens film, Soul Kitchen, är tysk och har italiensk textning. Hoppas jag hänger med.

Äkta skinn eller glas? Jag och Carlos hittar en hemlig oas..

Vi är tillbaka i skolan och har fullt upp med alla tentor som ska fixas. Hittills går det bra, men arbetsbördan är stor, särskilt med allt extra översättningsarbete. Råkade förklara fel på en lektion i en teknikkurs när jag skulle förklara att jag skriver en uppsats om självventilerade fasader.. tungan slant och istället för att säga "dubbelfasad i glas", una doppia facciata in vetro blev det la doppia facciata in vera pelle, alltså "en dubbel fasad i äkta skinn". Resten av klassen tyckte det var rätt kul med invandraren som hittat ett väldigt märkligt och rätt äckligt fenomen. Jag rättade mig själv rätt snabbt men både professorn och de andra kommer minnas mig som skinnkillen..

Vädret är däremot kanon. Det är kyligt men solen börjar komma tillbaka. Jag och Carlos, klasskompis från München, var ute på promenad och såg alla dessa träd hänga ut från gatan.
Vi bestämde oss för att ta oss upp, och efter att ha snurrat runt kvarteret och frågat några gubbar hittade vi en öppning med trappa upp. Mitt i stan, över stan har vi hittat en ny oas alldeles invid vår skola. Här kommer vi sitta och plugga i vår! Fontäner, apelsinträd och världens utsikt.

Tanter som sitter och skvallrar vid palmerna och apelsinträden.

Carlos

Milano del 2 / Vad som kan gå fel när man flyger.

Caffe macchiato med citronkrämscornetto till frukost

Glamkvarteren. Versacebutik med dyr dyr bil i förgrunden.

Moderiktiga damer småsnackar i en butik som säljer... ja vad?

Häftigaste skylten, kanske Max Mara

Gallerian, lite bättre än nordstan

Ganska fula men antagligen dyra lampor

Sverige- Italien 2-2

Vad som kan gå fel när man ska flyga, fast när man är kvar på marken.

1. Man kan gå på en fest kvällen innan trots att man bestämt sig för att stanna hemma.
2. Man kan bli övertygad om att bara följa med en liten stund till en klubb för EN drink men inget mer.
3. Man kan bli kompis med tjejen som äger baren och är svenska från Marstrand.
4. Man kan artigt provsmaka hennes egenhändigt tillverkade shots med sverigetema och få fler drinkar till halva priset.
5. Man kan dansa till tretiden på morgonen till 40-talsmusik och ahlgrensbilarvodka i kroppen, försöka lära sig kroatiska, diskutera knäproblem med en italiensk tjej som var 190 cm lång (!) och träffa ett gäng arkitekter från London varav en stockholmare.
6. Man kan prata låtsasitalienska med killen man typ känner som kör bilen hem samtidigt som en tysk somnat mot ens axel.

Detta kan leda till att du blir väckt 1,5 timme för sent av ett gäng rörmokare som ska fixa i badrummet, inte hittar ditt pass, inte kan gå på toa, tar en taxi i sista minuten och när du ska betala får svaret att de inte tar kort även fast Rom är en sexmiljonersstad och taxin går till största flygplatsen. Man kan irra runt i två terminaer innan man hittar en bankomat, för att sedan rusa vidare till incheckningen för att få svaret att man kommit fem minuter för sent. FEM minuter, och därför måste ta ett nytt plan, även om jag bara har handbagage och 35 minuter på mig att lugnt gå till gaten.

När allt lugnat ner sig, flyget är ombokat till fyra timmar senare till jättebilligt pris.. så kan man upptäcka att batteriet på telefonen är nästan helt dött och att ens värd i Milano inte vet att man är 4-5 timmar sen.

Man kan lägga ännu lite mer pengar på en ny mobilladdare, Mcdonald's-mat och ögondroppar för trötta ögon och vänta snällt på en bänk medan telefonen laddar klart. I säkerhetskontrollen kan man bli visiterad för att man glömde lägga ögondropparna i särskild påse..

Resten av resan har varit perfekt!

Fångsten. Skor för 100 spänn var bästa fyndet