Sightseeing och solsting

Igår var vår första dag i skolan. Efter att vi lyckas ta oss till rätt adress var vi tvungna att hitta rätt ingång, rätt, korridor och rätt hiss kom vi fram språkavdelningen. Det visade sig att vi inte var anmälda trots alla mail och bekräftelser vi fixat med innan avfärd. Ett nej på italienska har vi nu lärt oss att det kan bli ett ja efter lite tjatande och per favore. Tempot på kursen är högt och allt som sägs är på italienska. Förr att förrvirra oss ytterligare heter den första läraren Francesca (fransyska) och den andre Germana (Tyskland). Jag fattade ungefär hälften, men verkar ändå ligga bra till i jämförelse med de andra. Spanjorerna och fransmännen har i och för sig en del gratis i liknande ord och uttryck, men det visade sig raseras lite av deras oförmåga att uttala på italienskt vis. Jag och Calle är tvärtemot fåordiga men ack så korrekta!


När Fransesca frågar om alla förstått, förstår jag oftast inte vad hon säger. När jag väl gör det vet jag inte hur man frågar vad hon menade. Moment 22.. Hur som helst så värker det i hjärnan, alltså lär vi oss säkert en massa. Italienarna är alltid hjälpsamma och även man inte förstår vad de säger så förstår man ungefär.

Igår eftermiddag gav vi oss ut i hettan (31 grader i solen) för att köpa telefonkort. Efter tre butiker och många frågor har vi nu italienska telefonnummer. Mitt svenska nummer kommer jag att kolla om kvällarna.


Här letar vi telefonbutik. Bilar och människor överallt! Tutor och skrik.


Efter telefonaffärerna köpte vi glass och satte oss vid piazza del popolo. Här sitter Karin, jag och Calle och eftermiddagssteker med turisterna.

Piazza del Popolo i skymningsljus med villa Borghese i bakgrunden.



Tvillingkyrkorna

Promenaden fortsatte vidare hemåt förbi vatikanstaten. Det ser alltid lika kul ut när små nunnor kör fort och tutar. Väl hemma lagade jag pastasås med saliccia och färsk pasta. Otoligt gott efter en lång dag. Efter att läxan var gjord vid 22 somnade jag direkt.